Forra veckan var en himla skitvecka. Roliga saker fanns pa schemat men i mitt inre var det krig och aven de roliga sakerna var jobbiga. Jag langtade hem, madde illa, spydde trots att jag var frisk, var trott osv. Den har veckan har det varit annorlunda och bordan forvandlades till gladje tack vare lite urflippad dans under den hinduiska hogtiden divali. En gang per ar ager hogtiden rum och alla hinduerna jobbar som tokar for att gora sina hus och tomter vackra. Tex sa malar alla familjer om sina hus och det var ocksa en av de sakerna som vi har fatt hjalpa till med. Nar dagen var kommen for divalifirandet sa skulle alla i vart hus ga bort till byn for att gladjas med folket (inte med hogtiden, jag tror pa Jesus och julen) men jag var inte sa sugen utan kande mest for att ga o lagga mig trots att klockan inte ens var 19. Hade dock hort att det skulle vara en upplevelse att se alla hundratals raketer som avfyrades och alla ljus som var tanda kring husen sa jag bestamde mig for att folja med och jag angrar det inte. Dels var det haftigt med alla smallare men det roligaste var anda att traffa indierna och gladjas med dom. Vi gick bland annat till nagra familjer som delar hus och veranda och dar kopplade vi mobil till hogtalare och borjade dunka musik. Under stjarnor, raketer och folkets jubel slappte jag och Matilda loss tills vi blev alldeles svettiga. Gladjen var stark och har bevarats inom mig sedan dess. I veckan har jag ocksa plojt tva akrar med hjalp av ett stort hammarliknanade vektyg och sa har vi varit pa ett brollop som var det sjukaste jag varit med om. For det forsta sag brudgummen ut som han skulle pa maskerad med sitt julpynt i oronen, halvmeterlanga hatt pa huvudet, kostym gjord av pengar och gympaskor pa fotterna. Hans kompisar med liknande klader skulle sedan bara honom i en slags bur cirka 1 km men denna gick sonder tva ganger sa dom var riiiktigt nara att tappa honom. Nu hoppar jag over 30 roliga saker till for att ga direkt till cermonin. Brudgummen och typ 12 stycken av hans vanner och familj satt da pa marken och bad hinduiska boner och offrade saker till nagon av sina 33 miljoner(!!)gudar. Vi horde att bruden snart skulle komma och jag forestallde mig hur hon skulle skrida ut fran sitt hus och alla skulle le och hogt papeka hur vacker hon var. Plotsligt avbrots mina tankar av ett illskik och att en gammal kvinna kommer ut fran huset med en mattliknande sak over axeln. Det visade sig vara brudens pappa som hade klanning pa sig och som bar sin dotter over axeln medans hon skrek i panik infor det som vantade. Han satte ner henne bredvid mannen som foraldrarna valt ut att hon skulle gifta sig med och dar fortsatte hon grata. Mannen bredvid oss berattade att det horde till kulturen att bruden grat. Brudgummens ansikte var tackt av ett slags sonderklippt plastdraperi och kvinnans ansikte av en stor och tjock "sloja". Dom fick inte se varandra men andra manniskor hjalpte dom att fora handerna samman och band sedan ihop dom med ett rep. Brollopsmaltiden bestod av ris och typ tio olika tillbehor som nagra pojkar sprang runt och oste upp utan att man hade chans att saga nej tack. Allt detta serverades pa tallrikar gjorda av lov och ats med handerna medans vi satt pa marken. Jag vet fortfarande inte hur bruden ser ut. Ett annorlunda brollop, minst sagt.
Veckan har bestatt av mycket mer men om det far jag beratta nar jag kommer hem :)
Peace & Love!
Muskan
söndag 30 oktober 2011
söndag 23 oktober 2011
Djur, vader, saknad
Djur
Efter vi undervisat i tisdags tog barnen med oss till en kulle dar det fanns 200 far och getter som vi hangde med samtidigt som vi kollade pa solnedgangen. Det sotaste lammet fick jag halla i min famn. Jag har ocksa kramat en fyra veckor gammal hundvalp och haft besok pa rummet av en spindel som var lika stor som min hand. Vi ropade pa var manliga granne sa att han fick doda den. Igar sag vi en fjaril i samma storlek men den var mest cool. Vi har blivit jagade av en ko pa gatan och blivit hotade av tva stora apor som satt vid vagkanten.
Vadret
Det blixtrar asmycket ute och precis i denna stund slog blixten ner i narheten sa det sa pang i huset och alla datorerna dog utan min har pa internetcafet...Annars har vi mest soligt vader och jag har blivit brun pa armarna och i ansiktet. Pa kvallarna och natterna ar det kallt. Min kladsel varierar men oftast har jag pa mig duntofflor, understallsbyxor, mjukisbyxor, understallstroja, t-shirt och fleecetroja. Med dessa klader kryper jag sedan ner i min sovsack och drar over mig en filt. Hur ska jag klara mig i november och december??
Saknad
Jag saknar Sverige och speciellt min familj. Detta ar till er:
Mamma, du ar min storsta kvinnliga forebild.Du har alltid en oppen famn at alla manniskor och satter alltid alla andra fore dig sjalv. Du ar expert pa att fa manniskor att kanna sig alskade och att fa manniskor att tro pa sig sjalva. Du ar den klokaste jag vet och det ar du som har lart mig vad sjalvkansla och empati handlar om och hur viktigt det ar att ha kontakt med sitt inre. Du bjuder alltid pa dig sjalv och sa fort du vistas i ett rum sa lattas stamningen upp. Du ar lararen som jag onskar jag hade pa gymnasiet och mamman som jag beundrar!
Pappa, du ar en klippa och en hjalte for manga men speciellt for mig. Jag behover aldrig vara radd for du har bevisat manga ganger om att du alltid finns dar for att hjalpa mig. Och inte bara mig, du hjalper alltid till dar det behovs! Du ar smart och allmanbildad som fa vilket jag beundrar. Du ar rolig och lattsam och har alltid en optimistisk syn pa tillvaron och livet. Jag har nog aldrig sett dig bli arg och jag tror knappt jag ens hort dig hoja din rost. Du ar lugnet sjalv och jag inspireras av dig!
Sofia, jag ar sa tacksam for det har aret. Aret da varan syskonrelation blivit till en basta-van-relation. Du finns alltid dar och du har sagt tusen ganger om hur mycket det ocksa betyder att jag finns dar for dig. Det gor mig glad. Du ar sa stark, sa modig och sa omtanksam! Du tanker alltid ett steg langre och har en formoga att reflektera och ifragasatta situationer som kasnke inte ar som de borde. Du har en vilja att alltid lara dig mer om det som betyder mest och det kommer fa dig att aldrig sluta vaxa.
Calle, manga ganger har jag tankt att jag vill vara som dig. Du ar den mest sociala personen jag kanner och kan fa alla manniskor att oppna sig. Du har alltid djupa tankar snurrandes i huvet och alltid karlek att ge ut. Trots din skicklighet inom mycket sa ar du sa odmjuk ocksa vilket far mig att beundra dig annu mer! Du ar en entreprenor och en ledare och jag vet att du kommer forandra den har varlden till en battre plats for manga. Jag vet att du redan nu gjort starta intyck och avtryck pa manga du mott! Tank att jag far vara din syster. Det ar stort!
Tack for att ni lart mig att jag ar alskad for den jag ar och inte for det jag gor. Tack for att ni stottar mig och uppmuntrar mig nar jag ar har aven fast ni vill att jag ska vara hemma. Tack for att ni ar dom ni ar. Jag alskar er! Vi ar varldens basta team! Tusen kramar!
Efter vi undervisat i tisdags tog barnen med oss till en kulle dar det fanns 200 far och getter som vi hangde med samtidigt som vi kollade pa solnedgangen. Det sotaste lammet fick jag halla i min famn. Jag har ocksa kramat en fyra veckor gammal hundvalp och haft besok pa rummet av en spindel som var lika stor som min hand. Vi ropade pa var manliga granne sa att han fick doda den. Igar sag vi en fjaril i samma storlek men den var mest cool. Vi har blivit jagade av en ko pa gatan och blivit hotade av tva stora apor som satt vid vagkanten.
Vadret
Det blixtrar asmycket ute och precis i denna stund slog blixten ner i narheten sa det sa pang i huset och alla datorerna dog utan min har pa internetcafet...Annars har vi mest soligt vader och jag har blivit brun pa armarna och i ansiktet. Pa kvallarna och natterna ar det kallt. Min kladsel varierar men oftast har jag pa mig duntofflor, understallsbyxor, mjukisbyxor, understallstroja, t-shirt och fleecetroja. Med dessa klader kryper jag sedan ner i min sovsack och drar over mig en filt. Hur ska jag klara mig i november och december??
Saknad
Jag saknar Sverige och speciellt min familj. Detta ar till er:
Mamma, du ar min storsta kvinnliga forebild.Du har alltid en oppen famn at alla manniskor och satter alltid alla andra fore dig sjalv. Du ar expert pa att fa manniskor att kanna sig alskade och att fa manniskor att tro pa sig sjalva. Du ar den klokaste jag vet och det ar du som har lart mig vad sjalvkansla och empati handlar om och hur viktigt det ar att ha kontakt med sitt inre. Du bjuder alltid pa dig sjalv och sa fort du vistas i ett rum sa lattas stamningen upp. Du ar lararen som jag onskar jag hade pa gymnasiet och mamman som jag beundrar!
Pappa, du ar en klippa och en hjalte for manga men speciellt for mig. Jag behover aldrig vara radd for du har bevisat manga ganger om att du alltid finns dar for att hjalpa mig. Och inte bara mig, du hjalper alltid till dar det behovs! Du ar smart och allmanbildad som fa vilket jag beundrar. Du ar rolig och lattsam och har alltid en optimistisk syn pa tillvaron och livet. Jag har nog aldrig sett dig bli arg och jag tror knappt jag ens hort dig hoja din rost. Du ar lugnet sjalv och jag inspireras av dig!
Sofia, jag ar sa tacksam for det har aret. Aret da varan syskonrelation blivit till en basta-van-relation. Du finns alltid dar och du har sagt tusen ganger om hur mycket det ocksa betyder att jag finns dar for dig. Det gor mig glad. Du ar sa stark, sa modig och sa omtanksam! Du tanker alltid ett steg langre och har en formoga att reflektera och ifragasatta situationer som kasnke inte ar som de borde. Du har en vilja att alltid lara dig mer om det som betyder mest och det kommer fa dig att aldrig sluta vaxa.
Calle, manga ganger har jag tankt att jag vill vara som dig. Du ar den mest sociala personen jag kanner och kan fa alla manniskor att oppna sig. Du har alltid djupa tankar snurrandes i huvet och alltid karlek att ge ut. Trots din skicklighet inom mycket sa ar du sa odmjuk ocksa vilket far mig att beundra dig annu mer! Du ar en entreprenor och en ledare och jag vet att du kommer forandra den har varlden till en battre plats for manga. Jag vet att du redan nu gjort starta intyck och avtryck pa manga du mott! Tank att jag far vara din syster. Det ar stort!
Tack for att ni lart mig att jag ar alskad for den jag ar och inte for det jag gor. Tack for att ni stottar mig och uppmuntrar mig nar jag ar har aven fast ni vill att jag ska vara hemma. Tack for att ni ar dom ni ar. Jag alskar er! Vi ar varldens basta team! Tusen kramar!
söndag 16 oktober 2011
Livet i bergen
Numera gar dagarna ganska fort i detta intrycksbombarderande land. Vi har varit i bergen i dryga veckan och jag kan redan borja fornimma en kansla av vardagsliv vilket faktiskt ar ganska skont. Samtalsamnena i huset borjar bli djupare och mer seriosa men ocksa flummigare och fyllda med skratt. Nar vi gar till byn blir vi alltid mottagna av barn som ropar vara indiska namn och hoppar upp i vara famnar. Hindiordforradet borjar vidgas och antalet familjer som bjuder in oss till middag eller te blir fler och fler. Jag njuter fortfarande av utsikten och tystnaden som finns har i jamforelse med i storstaderna men daremot borjar jag trottna pa den dagliga bergsvandringen. Vi gar runt 1-2 timmar varje dag pa skogstigar som allt som oftast lutar ca 40-70 grader. Jag kommer ha asbra kondition och riktigt starka benmuskler da jag kommer hem men det finns en risk att mina kassa ljumskar, hofter och knan kommer ha gett upp innan dess vilket skrammer mig for da kommer jag vara fast i huset och kan inte gora det jag ar har for- hjalpa manniskor. Tre ganger i veckan ska vi vara i en skola och undervisa en femteklass i engelska. Tre ganger i veckan har vi ocksa tvatimmarslektioner i byn for 14&15-aringar. Under dessa tillfallen kommer vi oftast vara i en familjs hus sa sist satt jag och Matilda i de tre syskonens sang och holl var undervisning medan barnen satt och trangdes en meter bort. Det ar en utmaning att undervisa sa manga timmar i veckan da kravet att det ska vara hog kvalite for att foraldrarna ens ska lata oss undervisa. Barnen ar inga hejare pa engelska och vi ar inga hejare pa Hindi sa det ar svart att halla deras koncentration uppe i 2 h. Vi forsoker vara kreativa och skriva sanger m.m for att de lattare ska komma ihag det vi lar dom men det tar tiiiid! (Heja alla varldens larare alltsa! Vilket jobb de gor!) Hur som helst ar det valdigt roligt och jag ar tacksam for fortroende och mojligheten att undervisa pa detta satt. Forutom att undervisa sa hanger vi varje dag med bybefolkningen och pratar med dom och dricker te men pa fredagar ska vi ocksa hjalpa till pa praktiska satt. Den har veckan hjalpte vi en familj vars utomhustoa hade forsvunnit under 15m3 jord. nagra killar i vart tam gravde medan jag och Matilda sprang med hinkar pa huvudet for att tomma jorden lite langre bort. Det ska tillaggas att vi hade punjabi pa oss precis som alltid annars (typ byxor,klanning, sjal). Pa lordagar aker vi till till slummen och leker med barnen och umgas med vuxna pa olika satt. Idag ar det sondag och vi ar lediga. Vi har precis varit i kyrkan och nu sitter jag pa ett internet cafe i den narmsta staden, mcloedgunj. Har bor Dalai Lama sa munkarna vandrar tatt i granderna. Det ar ocksa valdigt manga turister har sa vi ar inte langre lika utittade som under den forsta manaden da man knappt skymtade nagan annan vit. Efter var timma vid datorn ska vi ga o kaka lunch pa en restaurang vi hittade forra veckan. Ur indiska matt var det dyrt men vi jublade da vi oppnade menyn. Jag bestallde mineralvatten, canneloni med spenat, sallad, brownie med tre glasskulor och chokladsas OCH en milkshake for 45 kronor!!!! Det gjorde liksom inget att vi inte orkade ata upp ;p haha. Jag langtar tills vi ar dar igen. Maten i huset ar oftast god med men det ar ju kul med att bryta ristrenden iaf en gang i veckan och att unna sig nagat onyttigt bortsett fran det extremt sota tet men standigt blir serverad.
Hoppas innerligt att ni mar bra dar hemma!
Vi ses om 52 dagar :)
KRaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Hoppas innerligt att ni mar bra dar hemma!
Vi ses om 52 dagar :)
KRaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!
söndag 9 oktober 2011
Dharamshala!
Tjenare folket!
Jag befinner mig nu i himlen. Inte for att jag dott eller sa, nej, resan bland stupen gick bra! Busschaufforen var helt crazy men han fixade kurvorna fint trots hans hoga hastighet pa de smala och slitna vagarna. Vi korde under natten sa jag kunde inte se sa mycket av resvagen (bara kanna) och nar det val ljusnade och risken att do av hjartklappning okade sa var jag sa trott att jag sov haha. Skont! Att jag ar i himlen ar pa grund av att vi befinner oss sa sjukligt hogt upp. 2000 hogt ar berget vi bor pa och igar nar vi gick ut fran vart rum sa sag vi inte langre an metern framfor oss. Vilken tjock dimma utbrast vi, men det var ju ingen dimma utan ett MOLN som vi befann oss i hahah! Vi bor i ett hus med 8 harliga manniskor och har obeskrivligt vacker utsikt. Jag skulle kunna sitta en hel dag och bara titta ut pa den fantastiska naturen! Igar satt jag en timma och forundrades over att Gud som har skapat denna stora varld ocksa har skapat dig och mig och vill ha en relation med oss och alla andra. Ibland kanns det som att det ar enkelt att begripa med da det hamnar i proportion med hur stora jorden faktiskt ar sa ar det svarare att forsta. Jaja, hur som helst, vi har inte gjort sa mycket an men det kommer. Troligtvis ska vi jobba med befolkningen i en narliggande by, hanga med barnen i slummen och vara engelskalarare pa en skola i stan.
Maste aven beratta att jag har fatt ett nytt namn ocksa. Forra manaden kallades jag Emma som ar ett av mina mellannamn och Matilda fick heta sitt vilket ar Anna. Pa det sattet blev det lattare for inderna att skilja oss at. Pa det har stallet finns det redan en Emma sa dom ville ge oss indiska namn istallet. Jag heter darfor numera... Muskan hahaha! Skitfult, I know, men det betyder leende sa da kan man ju inte klaga ;)
Tillgangen till dator de narmsta manaderna kommer vara begransad men jag ska forsoka uppdatera bloggen sa fort mojlighet ges!
Hejdaa lovely people!
Jag befinner mig nu i himlen. Inte for att jag dott eller sa, nej, resan bland stupen gick bra! Busschaufforen var helt crazy men han fixade kurvorna fint trots hans hoga hastighet pa de smala och slitna vagarna. Vi korde under natten sa jag kunde inte se sa mycket av resvagen (bara kanna) och nar det val ljusnade och risken att do av hjartklappning okade sa var jag sa trott att jag sov haha. Skont! Att jag ar i himlen ar pa grund av att vi befinner oss sa sjukligt hogt upp. 2000 hogt ar berget vi bor pa och igar nar vi gick ut fran vart rum sa sag vi inte langre an metern framfor oss. Vilken tjock dimma utbrast vi, men det var ju ingen dimma utan ett MOLN som vi befann oss i hahah! Vi bor i ett hus med 8 harliga manniskor och har obeskrivligt vacker utsikt. Jag skulle kunna sitta en hel dag och bara titta ut pa den fantastiska naturen! Igar satt jag en timma och forundrades over att Gud som har skapat denna stora varld ocksa har skapat dig och mig och vill ha en relation med oss och alla andra. Ibland kanns det som att det ar enkelt att begripa med da det hamnar i proportion med hur stora jorden faktiskt ar sa ar det svarare att forsta. Jaja, hur som helst, vi har inte gjort sa mycket an men det kommer. Troligtvis ska vi jobba med befolkningen i en narliggande by, hanga med barnen i slummen och vara engelskalarare pa en skola i stan.
Maste aven beratta att jag har fatt ett nytt namn ocksa. Forra manaden kallades jag Emma som ar ett av mina mellannamn och Matilda fick heta sitt vilket ar Anna. Pa det sattet blev det lattare for inderna att skilja oss at. Pa det har stallet finns det redan en Emma sa dom ville ge oss indiska namn istallet. Jag heter darfor numera... Muskan hahaha! Skitfult, I know, men det betyder leende sa da kan man ju inte klaga ;)
Tillgangen till dator de narmsta manaderna kommer vara begransad men jag ska forsoka uppdatera bloggen sa fort mojlighet ges!
Hejdaa lovely people!
måndag 3 oktober 2011
Gardagen, dagen och morgondagen
Hey big family!
Snacket i kyrkan igar gick bra! 50 skona nordost indier i aldern 20-27 var dar och det blev ett riktigt festmote! Dock tilldelade de oss ytterligare en uppgift efter vi fatt nyheten om att predika (ratta engelskagrammatiken i en rapport pa 56 sidor haha) sa vi hann inte forbereda oss sa mycket. Efter motet sa var vi med pa barnens kvallssamling och sen satte vi hogerhanden i arbete da det var dags att kaka kvallsmat. Idag har vi haft var forsta chilldag sen vi kom till indien.. eller vi har fortsatt ratta rapporten, haft mote med en som jobbar pa organisationen, lekt oss svettiga med barnen och lart dom tva sanger men annars har vi mest legat pa rummet o tagit det lugnt (:
Imorgon 12.30 svensk tid sa aker vi vidare till delhi dit vi ankommer typ 3 pa onsdagsnatten. I delhi stannar vi till 15.30 da vi aker vidare till Dharamsala. Erfarenheten sager att tagresor kan vara ostabila och bussresan i bergen kan bli en mardrom. Be garna for oss!
Hejda gott folk!
Snacket i kyrkan igar gick bra! 50 skona nordost indier i aldern 20-27 var dar och det blev ett riktigt festmote! Dock tilldelade de oss ytterligare en uppgift efter vi fatt nyheten om att predika (ratta engelskagrammatiken i en rapport pa 56 sidor haha) sa vi hann inte forbereda oss sa mycket. Efter motet sa var vi med pa barnens kvallssamling och sen satte vi hogerhanden i arbete da det var dags att kaka kvallsmat. Idag har vi haft var forsta chilldag sen vi kom till indien.. eller vi har fortsatt ratta rapporten, haft mote med en som jobbar pa organisationen, lekt oss svettiga med barnen och lart dom tva sanger men annars har vi mest legat pa rummet o tagit det lugnt (:
Imorgon 12.30 svensk tid sa aker vi vidare till delhi dit vi ankommer typ 3 pa onsdagsnatten. I delhi stannar vi till 15.30 da vi aker vidare till Dharamsala. Erfarenheten sager att tagresor kan vara ostabila och bussresan i bergen kan bli en mardrom. Be garna for oss!
Hejda gott folk!
lördag 1 oktober 2011
Femte staden
Dom tva forsta dagarna har i Indien kandes som en vecka o efter en vecka kandes det som att vi varit har i tre veckor. Men icke. Nu daremot, nu har vi varit har i drygt tre veckor och ni kan ju tanka er min tidsuppfattning nu. Den ar helt rubbad. Kanns som att jag varit har i ett halvar pa grund av allt som hander. Under fyra dagar hade jag skrivit 30 sidor i min dagbok med upplevelser och reflekioner. Ni forstar sakert att det ar svart att fa ner den senaste tiden i ett blogginlagg men jag ska dela lite med er iaf.
Vi befinner oss nu i en stad som heter Gorakhpur efter att att ha spenderat tidigare veckor i Delhi, Calcutta, Patna och Varanasi. Overallt har vi bott pa barnhem och darfor har sjalvklart barnen varit en del av varat arbete men faktum ar att vi mestadels gjort saker utanfor hemmets vaggar. Vi far undervisa, sjunga, inspirera, uppmuntra och predika for manniskor dagligen och det ar valdigt spannande aven om det tar mycket pa krafterna vissa ganger.
Igar morse ankom vi till Gorakhpur och vi fick en chock nar vi kom in i varat nya rum! Vi har AC, mjuk kudde, dusch och riktig toa! Allt detta har val saknats mer eller mindre hela tiden men speciellt i onsdags da jag var sjuk igen. Tank att sitta helt kraftlos pa ett ackligt indiskt toalettgolv med vidriga insekter runtomkring dig och spy ner i toan som ar ett hal i marken samtidigt som dom 30 harliga graderna omfamnar dig o vagrar slappa taget. haha. (Tack Gud for levnadsstandarden i Sverige, tack for att Du gjorde mig frisk redan samma natten). En av fordelarna med att leva i Indien ar att man blir valdigt tacksam. Inte ens da man ar sjuk sa kan man att klaga eftersom man VARJE dag ser manniskor som lider och ar nara doden, eller till och med ar doda. Vi har fortsat tatt besoka jarnvagsstaioner och jag kan forsoka beratta lite kort om den senaste gangen utan att blanda in mina tankar. Du far tanka som du vill.
-Vi akte cyckel ritchaw till stationen 3 kilometer bort. Det kostade 1.5 kr.
http://www.google.se/imgres?q=cycle+rickshaw&um=1&hl=sv&sa=N&biw=1024&bih=665&tbm=isch&tbnid=6lqd2BziAsZopM:&imgrefurl=http://www.travelpod.co.uk/travel-photo/hamiltonfamily/1/1241183280/cycle-rickshaw.jpg/tpod.html&docid=vdLx84uUphdgoM&w=550&h=413&ei=MLKGTvOXL8bTrQeju4TuDA&zoom=1&iact=hc&vpx=702&vpy=307&dur=255&hovh=194&hovw=259&tx=120&ty=113&page=11&tbnh=138&tbnw=184&start=142&ndsp=15&ved=1t:429,r:4,s:142
- Vi traffade cirka 30 barn i aldern 3-8 ar som tiggde pengar for att kunna overleva
- Vi sag ca 60 manniskor som lag eller satt pa marken och var sa skadade eller smala att de inte kunde ga.6
- Vi traffade 8 killar som var cirka 8-16 ar och som var beroende av att sniffa lim. Manga av dom var ocksa beroende av alkohol.
- Vi sag 2 doda manniskokroppar som lag pa perrongen. De var inlindade i ett skynke men man sag huvudet pa en av dom. Troligtvis hade nagon hittat dom pa ett tag och sen lagt ut dom for att lata nagon annan ta hand om dom.
- Vi (jag, matilda och de tva vi var med) borjade prata med nagra av killarna som bodde pa stationen. Folk samlades runt oss och borjade som vanligt glo eftersom vi ar vita. Polisen med sina gevar kom och fragade vad som hande. Vi sa att vi var volontarer och blev bjudna pa te av en polisman. Vi fick ocksa 6 st koppar i lera att ta med til Sverige. Dom vi drack ur for stunden skulle man tydligen slanga i backen.
- Vi traffade tva foraldrar som missbrukade alkohol och som skicka deras 5 ariga son till barnhemmet. Pojken gomde sig bakom en bil.
Fick nyss veta att vi ska predika i en kyrka imorgon sa nu maste jag sluta skriva har och borja tanka lite pa den istallet ;)
och forresten!! Mitt svenska simkort ar lite ur funktion for tillfallet (men pappa haller pa att fixa det nu, ELLER HUR PAPPA :) ?!) sa om ni skickat sms till mig och jag inte svarat ar det darfor! Skicka garna sms till mitt indiska nummer istallet (+919674371863)och skriv mer an garna mail och beratta om hur NI har det eller stall fragor om ni undrar mer om livet har i india!
Varldens storsta kram!!!
Vi befinner oss nu i en stad som heter Gorakhpur efter att att ha spenderat tidigare veckor i Delhi, Calcutta, Patna och Varanasi. Overallt har vi bott pa barnhem och darfor har sjalvklart barnen varit en del av varat arbete men faktum ar att vi mestadels gjort saker utanfor hemmets vaggar. Vi far undervisa, sjunga, inspirera, uppmuntra och predika for manniskor dagligen och det ar valdigt spannande aven om det tar mycket pa krafterna vissa ganger.
Igar morse ankom vi till Gorakhpur och vi fick en chock nar vi kom in i varat nya rum! Vi har AC, mjuk kudde, dusch och riktig toa! Allt detta har val saknats mer eller mindre hela tiden men speciellt i onsdags da jag var sjuk igen. Tank att sitta helt kraftlos pa ett ackligt indiskt toalettgolv med vidriga insekter runtomkring dig och spy ner i toan som ar ett hal i marken samtidigt som dom 30 harliga graderna omfamnar dig o vagrar slappa taget. haha. (Tack Gud for levnadsstandarden i Sverige, tack for att Du gjorde mig frisk redan samma natten). En av fordelarna med att leva i Indien ar att man blir valdigt tacksam. Inte ens da man ar sjuk sa kan man att klaga eftersom man VARJE dag ser manniskor som lider och ar nara doden, eller till och med ar doda. Vi har fortsat tatt besoka jarnvagsstaioner och jag kan forsoka beratta lite kort om den senaste gangen utan att blanda in mina tankar. Du far tanka som du vill.
-Vi akte cyckel ritchaw till stationen 3 kilometer bort. Det kostade 1.5 kr.
http://www.google.se/imgres?q=cycle+rickshaw&um=1&hl=sv&sa=N&biw=1024&bih=665&tbm=isch&tbnid=6lqd2BziAsZopM:&imgrefurl=http://www.travelpod.co.uk/travel-photo/hamiltonfamily/1/1241183280/cycle-rickshaw.jpg/tpod.html&docid=vdLx84uUphdgoM&w=550&h=413&ei=MLKGTvOXL8bTrQeju4TuDA&zoom=1&iact=hc&vpx=702&vpy=307&dur=255&hovh=194&hovw=259&tx=120&ty=113&page=11&tbnh=138&tbnw=184&start=142&ndsp=15&ved=1t:429,r:4,s:142
- Vi traffade cirka 30 barn i aldern 3-8 ar som tiggde pengar for att kunna overleva
- Vi sag ca 60 manniskor som lag eller satt pa marken och var sa skadade eller smala att de inte kunde ga.6
- Vi traffade 8 killar som var cirka 8-16 ar och som var beroende av att sniffa lim. Manga av dom var ocksa beroende av alkohol.
- Vi sag 2 doda manniskokroppar som lag pa perrongen. De var inlindade i ett skynke men man sag huvudet pa en av dom. Troligtvis hade nagon hittat dom pa ett tag och sen lagt ut dom for att lata nagon annan ta hand om dom.
- Vi (jag, matilda och de tva vi var med) borjade prata med nagra av killarna som bodde pa stationen. Folk samlades runt oss och borjade som vanligt glo eftersom vi ar vita. Polisen med sina gevar kom och fragade vad som hande. Vi sa att vi var volontarer och blev bjudna pa te av en polisman. Vi fick ocksa 6 st koppar i lera att ta med til Sverige. Dom vi drack ur for stunden skulle man tydligen slanga i backen.
- Vi traffade tva foraldrar som missbrukade alkohol och som skicka deras 5 ariga son till barnhemmet. Pojken gomde sig bakom en bil.
Fick nyss veta att vi ska predika i en kyrka imorgon sa nu maste jag sluta skriva har och borja tanka lite pa den istallet ;)
och forresten!! Mitt svenska simkort ar lite ur funktion for tillfallet (men pappa haller pa att fixa det nu, ELLER HUR PAPPA :) ?!) sa om ni skickat sms till mig och jag inte svarat ar det darfor! Skicka garna sms till mitt indiska nummer istallet (+919674371863)och skriv mer an garna mail och beratta om hur NI har det eller stall fragor om ni undrar mer om livet har i india!
Varldens storsta kram!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)