Forra veckan var en himla skitvecka. Roliga saker fanns pa schemat men i mitt inre var det krig och aven de roliga sakerna var jobbiga. Jag langtade hem, madde illa, spydde trots att jag var frisk, var trott osv. Den har veckan har det varit annorlunda och bordan forvandlades till gladje tack vare lite urflippad dans under den hinduiska hogtiden divali. En gang per ar ager hogtiden rum och alla hinduerna jobbar som tokar for att gora sina hus och tomter vackra. Tex sa malar alla familjer om sina hus och det var ocksa en av de sakerna som vi har fatt hjalpa till med. Nar dagen var kommen for divalifirandet sa skulle alla i vart hus ga bort till byn for att gladjas med folket (inte med hogtiden, jag tror pa Jesus och julen) men jag var inte sa sugen utan kande mest for att ga o lagga mig trots att klockan inte ens var 19. Hade dock hort att det skulle vara en upplevelse att se alla hundratals raketer som avfyrades och alla ljus som var tanda kring husen sa jag bestamde mig for att folja med och jag angrar det inte. Dels var det haftigt med alla smallare men det roligaste var anda att traffa indierna och gladjas med dom. Vi gick bland annat till nagra familjer som delar hus och veranda och dar kopplade vi mobil till hogtalare och borjade dunka musik. Under stjarnor, raketer och folkets jubel slappte jag och Matilda loss tills vi blev alldeles svettiga. Gladjen var stark och har bevarats inom mig sedan dess. I veckan har jag ocksa plojt tva akrar med hjalp av ett stort hammarliknanade vektyg och sa har vi varit pa ett brollop som var det sjukaste jag varit med om. For det forsta sag brudgummen ut som han skulle pa maskerad med sitt julpynt i oronen, halvmeterlanga hatt pa huvudet, kostym gjord av pengar och gympaskor pa fotterna. Hans kompisar med liknande klader skulle sedan bara honom i en slags bur cirka 1 km men denna gick sonder tva ganger sa dom var riiiktigt nara att tappa honom. Nu hoppar jag over 30 roliga saker till for att ga direkt till cermonin. Brudgummen och typ 12 stycken av hans vanner och familj satt da pa marken och bad hinduiska boner och offrade saker till nagon av sina 33 miljoner(!!)gudar. Vi horde att bruden snart skulle komma och jag forestallde mig hur hon skulle skrida ut fran sitt hus och alla skulle le och hogt papeka hur vacker hon var. Plotsligt avbrots mina tankar av ett illskik och att en gammal kvinna kommer ut fran huset med en mattliknande sak over axeln. Det visade sig vara brudens pappa som hade klanning pa sig och som bar sin dotter over axeln medans hon skrek i panik infor det som vantade. Han satte ner henne bredvid mannen som foraldrarna valt ut att hon skulle gifta sig med och dar fortsatte hon grata. Mannen bredvid oss berattade att det horde till kulturen att bruden grat. Brudgummens ansikte var tackt av ett slags sonderklippt plastdraperi och kvinnans ansikte av en stor och tjock "sloja". Dom fick inte se varandra men andra manniskor hjalpte dom att fora handerna samman och band sedan ihop dom med ett rep. Brollopsmaltiden bestod av ris och typ tio olika tillbehor som nagra pojkar sprang runt och oste upp utan att man hade chans att saga nej tack. Allt detta serverades pa tallrikar gjorda av lov och ats med handerna medans vi satt pa marken. Jag vet fortfarande inte hur bruden ser ut. Ett annorlunda brollop, minst sagt.
Veckan har bestatt av mycket mer men om det far jag beratta nar jag kommer hem :)
Peace & Love!
Muskan
Du har väldigt många begåvningar Matilda, och en av dem är minsann att skriva. Det är du verkligen skicklig på. Dina formuleringar är riktigt proffsiga och gör att läsarna (jag är säker på att jag inte bara talar för mig själv utan för alla som läser) kan leva sig in i din tillvaro med hjälp av dina målande förklaringar. Åtminstone kan i alla fall jag ofta se alla händelser framför mig, oh det är ju ofta väldigt roliga historier du berättar som gör att jag sitter med ett leende på läpparna eller till och med skrattar för mig själv. Det är kul att du så bra lyckas förmedla alla konstigheter du är med om :) Nu förstår jag ju liksom vad du menade med det konstiga bröloppet som du bara som hastigast nämnde i smset. Haha. Vad många knasiga minnen du kommer att bära runt på i huvudet resten av livet! Och förhoppningsvis inte bara knasiga, utan också många betydelsefulla minnen. Jag är i alla fall övertygad om att alla människor där i Indien som har haft förmånen att få träffa dig för alltid kommer att minnas dig. Du har säkert gjort ett väldigt starkt intryck på alla, och fått betyda oerhört mycket för många. För vissa människor kanske du till och med har haft, eller kommer att ha, en livsomvandlande betydelse. Fortsätt att kämpa på Matilda, och att bara vara den fantastiska människa som du är!! Jag älskar dig!
SvaraRadera