Hosta och dod uggla

Idag paborjades min fjarde vecka med envis hosta. Dom forsta tva veckorna igonerarade jag den och jobbade pa som vanligt men den har veckan har dom tvingat mig att ta ledigt och istallet for att undervisa barn, besoka slummen och hjalpa bybor med praktiska sysslor har jag agnat dagarna at att ta slut pa tva slaskor stark hostmedicin och en karta med hostmedicinstabletter. Jag har druckit massa te med ingefara, citron och honung och da en snall svensk mamma var pa besok i huset overlamnade hon aven sin astmamedicin till mig som jag andats in varje morgon o kvall. Feber, tappt nasa och lock for oronen ar aven det nogot som forfoljt mig och vagrar forsvinna sa tyvarr har jag inte sa mycket spannande att dela med mig av vid detta veckoslut. Ska anda gora ett forsok att skriva lite om vardagen har... Imorse gick jag, Matilda och var indiska rumskompis Monika upp klockan 6.30 for att gora frukost till alla i huset plus nagra till som jobbar med oss (10 pers men vi brukar vara 20 st). Det blev en mix av svenskt och indisk med havregrynsgrot, bongryta och friterat brod (puri). Den at vi som vanligt ute pa den soliga "verandan" med utsikt over bergen. Frukosten ar det alltid vi i huset som forbereder och varje morgon finns det havregrynsgrot och rostat brod o agg, men ibland kan aggmackan bytas ut mot typ pannkakor eller annat gott. Till lunch och middag kommer det en kvinna fran byn till oss och lagar mat och till lunch och middag blir det alltid ris med nagot tillbehor. Oftast dal (en slags bongryta) men pa torsdagskvallar ar det lyxmiddag med kyckling. For nagra dagar sedan avbrots lunchkonversationen av att en uggla flog in i huset och dog i en blodpol pa marken. Sant som hander har i indien. En morgon vaknade vi av att en stor fagel hade lyckats ta sig i vart rum och fortvivlat forsokte ta sig ut genom att med full fart flyga in i nagat av alla vara stora fonster som finns bade i markhojd och fem meter upp. Sjalv hoppade jag runt i min sovsack och forsokte visa dorrvagen ut men den forstod inte riktigt utan fortsatte entraget med sina fonsterforsok.
Idag ar det bara en manad kvar tills jag aker hem och jag ser fram emot det samtidigt som jag vill stanna har lange lange! jag alskar manniskorna i huset och i byn och jag alskar att aven okanda manniskorna i macloadganj (narmsta stad) ar sa oppna for samtal. Forra veckan var vi ute i nagra timmar och vi fick manga harliga samtal med folk. Vi fick be for tva personer, kopa mat at tre, blev inbjudna pa middag av en och bytte telefonnummer med tva. Tre av de vi pratade med dok aven upp pa gudstjansten dagen efter som vi bjudit in dom till, till var stora gladje!

Saa, nu far det vara nog for denna vecka! Imorgon ska jag troligtvis till doktorn sa forhoppningsvis blir nasta blogginlagg lite mer spannade!

Hejsvejs!