Livet i bergen

Numera gar dagarna ganska fort i detta intrycksbombarderande land. Vi har varit i bergen i dryga veckan och jag kan redan borja fornimma en kansla av vardagsliv vilket faktiskt ar ganska skont. Samtalsamnena i huset borjar bli djupare och mer seriosa men ocksa flummigare och fyllda med skratt. Nar vi gar till byn blir vi alltid mottagna av barn som ropar vara indiska namn och hoppar upp i vara famnar. Hindiordforradet borjar vidgas och antalet familjer som bjuder in oss till middag eller te blir fler och fler. Jag njuter fortfarande av utsikten och tystnaden som finns har i jamforelse med i storstaderna men daremot borjar jag trottna pa den dagliga bergsvandringen. Vi gar runt 1-2 timmar varje dag pa skogstigar som allt som oftast lutar ca 40-70 grader. Jag kommer ha asbra kondition och riktigt starka benmuskler da jag kommer hem men det finns en risk att mina kassa ljumskar, hofter och knan kommer ha gett upp innan dess vilket skrammer mig for da kommer jag vara fast i huset och kan inte gora det jag ar har for- hjalpa manniskor. Tre ganger i veckan ska vi vara i en skola och undervisa en femteklass i engelska. Tre ganger i veckan har vi ocksa tvatimmarslektioner i byn for 14&15-aringar. Under dessa tillfallen kommer vi oftast vara i en familjs hus sa sist satt jag och Matilda i de tre syskonens sang och holl var undervisning medan barnen satt och trangdes en meter bort. Det ar en utmaning att undervisa sa manga timmar i veckan da kravet att det ska vara hog kvalite for att foraldrarna ens ska lata oss undervisa. Barnen ar inga hejare pa engelska och vi ar inga hejare pa Hindi sa det ar svart att halla deras koncentration uppe i 2 h. Vi forsoker vara kreativa och skriva sanger m.m for att de lattare ska komma ihag det vi lar dom men det tar tiiiid! (Heja alla varldens larare alltsa! Vilket jobb de gor!) Hur som helst ar det valdigt roligt och jag ar tacksam for fortroende och mojligheten att undervisa pa detta satt. Forutom att undervisa sa hanger vi varje dag med bybefolkningen och pratar med dom och dricker te men pa fredagar ska vi ocksa hjalpa till pa praktiska satt. Den har veckan hjalpte vi en familj vars utomhustoa hade forsvunnit under 15m3 jord. nagra killar i vart tam gravde medan jag och Matilda sprang med hinkar pa huvudet for att tomma jorden lite langre bort. Det ska tillaggas att vi hade punjabi pa oss precis som alltid annars (typ byxor,klanning, sjal). Pa lordagar aker vi till till slummen och leker med barnen och umgas med vuxna pa olika satt. Idag ar det sondag och vi ar lediga. Vi har precis varit i kyrkan och nu sitter jag pa ett internet cafe i den narmsta staden, mcloedgunj. Har bor Dalai Lama sa munkarna vandrar tatt i granderna. Det ar ocksa valdigt manga turister har sa vi ar inte langre lika utittade som under den forsta manaden da man knappt skymtade nagan annan vit. Efter var timma vid datorn ska vi ga o kaka lunch pa en restaurang vi hittade forra veckan. Ur indiska matt var det dyrt men vi jublade da vi oppnade menyn. Jag bestallde mineralvatten, canneloni med spenat, sallad, brownie med tre glasskulor och chokladsas OCH en milkshake for 45 kronor!!!! Det gjorde liksom inget att vi inte orkade ata upp ;p haha. Jag langtar tills vi ar dar igen. Maten i huset ar oftast god med men det ar ju kul med att bryta ristrenden iaf en gang i veckan och att unna sig nagat onyttigt bortsett fran det extremt sota tet men standigt blir serverad.

Hoppas innerligt att ni mar bra dar hemma!
Vi ses om 52 dagar :)

KRaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!