v.2 & 3

Det är konstigt med tiden. Den går alltid i samma tempo men trots känns det som om veckorna i Tjeckien har gått otroligt mycket snabbare än vad tre veckor gör i Sverige, samtidigt som tre veckor aldrig har känts som så långa. Två veckor har passerat sedan mitt senaste inlägg och under denna tid har det hänt mycket både i mitt inre och runt omkring. Förra veckan spenderades mestadels i en grotta och efter att ha grävt bort cirka 20 kubikmeter jord, sand och sten kunde man under fredagen för första gången på flera årtionden, gå raklång i den vackra men fallfärdiga grottan. Arbetet var, trott eller ej, hur roligt som helst, men också väldigt krävande för en redan skadad rygg så när helgen kom var det som när det blir strömavbrott för ett gäng datanördar. Tråkigt men nyttigt.
Helgen var underbar och bestod av filmmys, stadsvandring och Gudstjänst i Prag, bullbakning samt umgänge med våra trevliga grannar som är i samma ålder som oss.
Den här veckan har vi ägnat oss åt att fortsätta tömma en lada på tegelsten men vi har även arbetat med kvinnorna som är på behandling. De kunde inte ett ord engelska då vi började arbetsdagen men då vi erbjöd dom en snabbkurs i svenska i utbyte mot lite tjeckiska ord, så hade vi ändå konverserat en del samt fått visst arbete uträttat vid dagens slut. Jag och Sofia hade mätt lakan som tjeckerna sedan mätt om, vikt lakan som tjeckerna sedan vikt om, strukit lakan som tjeckerna INTE strukit om (Yes!) och lärt tjeckerna en internationell låt som vi ska framföra under ett kvällsmöte någon gång.

Igår kväll åkte jag och Gustav med en bil in till Prag för att uppleva hur en kväll på gatan ser ut. Två gånger i veckan är ”students” och ”staff” från Teen Challenge ute och berättar om organistionen för knarkare, alkoholister och prostituerade. I samband med detta bjuds människor också in till ett Coffehouse där man kan få chans att få höra mer om Jesus. I bilen berättade två av studenterna att det var genom gatuarbetet som de själva hade fått nys om Teen Challenge och därmed kunde lämna sina liv som hemlösa, drogmissbrukare, och kriminella. De var evigt tacksamma för nåden, kärleken och omsorgen från Jesus och att de nu, för första gången i sina liv, kände att de hade en pappa som brydde sig. En av studenterna, Indra, berättade om hur han växt upp med en alkoholiserad pappa som misshandlat både hans mamma och honom själv genom hela barndomen. Vid 17 års ålder orkade han inte mer utan bestämde sig för att sticka hemifrån och därför hade han under de senaste fem åren bott på gatan.
I bilen berättades också att de för två månader sedan hade hittat en död man när dom var ute på gatan för att prata med människor. Petr, den andra killen i bilen hade varit med och blivit väldigt berörd av händelsen då han insåg att det lika gärna hade kunnat vara han om inte Teen Challenge hittat honom 4 månader tidigare. Igår hittade vi inga döda kroppar när vi var ute, men att vandra på gator och tågstationer i Prag var nog ändå som att vandra i dödsskuggans dal. I bilen hem försökte jag smälta allt jag sett och hört men jag måste nog medge att jag fortfarande inte gjort det, och kanske aldrig kommer göra det. Världen är verkligen en mörk plats och jag känner mig välsignad som får vara med och förmedla lite av det vår stora Gud har att ge. Dock måste jag nog ändå säga att jag hittills har lärt mig betydligt mycket mer än vad jag lär ut. Dels om mörkret men framförallt om ljuset. Människor här på centret (oavsett om de jobbar, är på behandling eller bara bor här med sina familjer) är så fulla av tro, frimodighet, hopp och kärlek att man inte kan göra annat än att fascineras och suga åt sig. Tänker man samtidigt att nästan alla människor man ser tidigare har levt ett liv i totalt mörker, det mörker jag igår fick uppleva på gatan, så blir man helt överväldigad av vem Gud är och vad han kan göra och ge om man bara är villig att ta emot.

En kärlekshälsning sänds nu från mig här i Postovice till dig,vart du än befinner dig!