Ett annorlunda land

Odlor pa vaggarna, moss pa golvet, kor pa gatorna och en arme pa ca 150 myror i sangen som vill hjalpa myggorna att bita sonder min kropp. Pa tal om min sang sa ar den inte direkt som hemma. Dar sover jag pa tre tacken bara for att det ska bli sa fluffigt och mysigt som mojligt. Har daremot ar sangen sa hard att jag har fatt blamarken pa hofterna och kan anvanda den som underlag da jag stryker klader. Har ar det inte behagligt svalt heller utan cirka 35-40 grader i rummet vilket gor det nastan omojligt att sova. Vi duschar genom att fylla en hink med vatten som vi sedan heller over oss med en skopa. Hink anvander vi ocksa nar vi tvattar vara klader som bestar av langbyxor, en troja som tacker axlarna och vanligtvis ocksa en sjal. Alltid i farggranna farger.
De senaste dagarna har vi jobbat 7.30-21.30. Vi slangs in i uppgifter och utmanas standigt att ta steg in i det obekanta som t.ex. att undervisa de aldre barnen i karaktar & moral eller undervisa barn i aldern 2,5-6 ar i engelska utan tolk,utan bord och stolar, i tva timmar. Eller att sitta pa kontoret for att intervjua ett barn i taget om deras uppvaxt och upplevelser fran barndomen. Vissa ar tydligen fodda pa tagstationen medan andra rymde dit for att deras foraldrar inte kunde ta hand om den. Alla var glada for att de nu bor pa barnhemmet aven om de saknar sina foraldrar ibland.
Igar besokte vi ett slumomrade igen for att prata lite med barnen och lara dom en sang. En 5-aring gick med sin 1-ariga syster i famnen medan han hade ytterligare tva syskon runt sina ben dar han gick i smutsen. Det var hans ansvar som som storebror att ta hand om dem. Nar vi akte hem holl vi pa att krocka minst tio ganger for att antingen vi eller andra bilar korde pa fel sida av vagen. Fyra ambulanser satt fast i trafiken. Idag nar vi akte bil sa small det till bredvid oss och jag och Matilda hoppade till. Det var bussen bredvid oss vars framdack hade exploderat men vi trodde det var en bomb. Nar vi var i Delhi hade det namligen sprangts en bomb nagra kilometer fran oss som tog ca 15 liv och skadade over 80 manniskor sa det fanns nara i tankarna. Idag har vi aven besokt en tagstation igen for att ge mat till dom som bor dar. En pojke kom och halsade pa mig men jag kunde se att han inte visste vad han gjorde utan att han befann sig i en annan varld. Nagra minuter tidigare hade han och hans kompisar pa nytt fyllt deras nasdukar med lim for att stoppa dom i munnen och andas in. Pa stationen motte vi ocksa mamman till en pojke pa centret. Hon var 18 ar och pojken har under aret fyllt fem.

Nu ska jag ga o snacka lite med Gud och se om han har nagot nytt att lara mig innan jag somnar. Pa det sattet kan upplevelserna bli till insikter och det ar dessa som gor livet rikare.

Stor kram till er alla!