Att lamna Calcutta var en av de jobbigaste sakerna jag gjort i mitt liv. Det ar ratt sallan jag grater och har ibland undrat vad det ar for fel pa mig som aldrig far fram nagra tarar aven da man forvantas gora det i vissa situationer eller under vissa omstandigheter. I lordags var det daremot inte sa svart. Jag hade inte forvantat mig nagra tarar aven om jag visste att avskedet pa barnhemmet skulle bli jobbigt, men nar alla de 27 barnen stod dar samlade tillsammans kunde jag inte lata bli. Nu forsokte jag att INTE grata men det gick inte. Tararana bara rann. Dels av sorg for att skiljas fran barn man kommit sa nara (hur nu det kan ga till pa en veckas tid?), men ocksa av tacksamhet. Dessa barn, som alla hade haft en bedrovlig uppvaxt, hade blivit raddade till en framtid full av hopp tack vare fantastisk personal och en maktig och karleksfull Gud. Nu stod dom dar framfor oss och berattade hur mycket det betytt att vi varit dar och sjung en sang som var den vackraste jag hort. Saknar dom mycket.
Anledningen till att vi akte darifran var for att nya uppdrag vantade i Patna. Nu ar vi har och bor pa ett nytt barnhem dar de flesta ocksa kommer fran gatan. Dock har vi inte varit sa mycket med barnen eftersom andra saker har tagit var tid. I sondags akte vi pa Gudstjanst i en kyrka vilket var kul. Framforallt for att de pratade pa ett sprak som lat fantastiskt roligt och for att jag var den ENDA som hade pa mig indiska klader. Det ar typ en lag att man ska ha det aven pa den smutsiga gatan och nar det da var Gudstjanst tankte jag att jag skulle kla upp mig ytterligare. Sen har ALLA pa sig vanliga klader hahah. Jag och Matilda hade ordentliga problem med att inte skratta hogt!! Efter Gudstj'nsten var jag och matilda med om var ANDRA jordbavning i Indien. Vissa i lokalen hade aldrig varit med om en jordbavning innan trots att de bott i Indien hela livet. Vi har varit har i tva veckor och varit med om tva stycken... Da skrattade vi at det men sen fick vi hora att den tydligen var valdigt allvarlig sa nu ar det mest laskigt.
Igar efter frukosten sa kom det ett helt gang med uppkladda personer till huset dar vi bor. Det var tydligen 50 st av de mest framgangsrika ledarna inom den har organisationen. Dom samlades i matsalen och sen blev vi uppmanade att halla i den forsta samlingen (Nu var jag DEN ENDA som hade VANLIGA klader haha. Eftersom jag hallt i en samling dagen innan sa tog Matilda det den har gangen (Puh!!). Efterat sa blev de indelade i grupper och da fick alla saga vad de bedrev for arbeten och sen fick vi komma med uppmuntran och forslag pa hur de skulle kunna gora i fortsattningen for att arbetet skulle bli battre. Det har var alltsa vuxna manniskor som har gjort saker i sina liv som jag inte ens kan dromma om. Jag har aldrig kant mig sa liten och situationen var extremt komisk, men som tur var gick det bra och kvinnorna hyllade oss efterat och mannen tog vara hander och tackade oss. TACK GUD! haha. Han ar for rolig ibland som satter oss i extrema situationer varenda dag som man inte vet hur man ska klara sig igenom!
Idag har vi varit pa sjukhuset o hamtat hem en kille som opererat ena ogat som han inte kunnat se pa sen han var typ 3 ar. Pa kvallen berattade han om sitt liv och han hade rymt hemifran till tagstaionen nar han var 5 ar. Da borjade han ocksa med droger och alkohol som han snabbt blev beroende av. Sen kom dom fran detta hem och tog honom till sig och idag mar han hur bra som heslt och kan se pa bada ogonen! Otroligt. TACK GUD IGEN! Idag har vi ocksa hallt lite undervisning har pa hemmet och ocksa i slummen...
Jag hade kunnat skriva 200 rader till men nu ar min datatid slut! Jag alskar verkligen att vara har och tycker att det ar sjukt roligt att vi far sa stort ansvar och fortroende fran alla hall o kanter samtidigt som det haller pa att knacka mig vissa ganger haha. Hade inte Gud funnits hade jag varit sa sjukt kord! Fortsatt garna be!! Vi ska tydligen starta upp ett ungdomsarbete har i staden ocksa som borjar reda pa torsdag. Jag och Matilda har tre timmar som vi ska fylla med.. ja vada? undervisning? Sang? Hjalp!! hahah.
Kraaaaam och Guds valsignelse onskar jag er!!!
TACK Matilda även för detta blogginlägg! Att få läsa några rader från dig har verkligen kommit att bli en riktig höjdpunkt i tillvaron :) Det känns lika bra varje gång man kan läsa att du har det bra. Jag glädjs med dig! Jag förstår ju dock att det inte alltid är en dans på rosor, så givetvis ska jag fortsätta att be för dig. Och oroa dig inte för ungdomsarbetet! Du är ju proffs på sånt och jag är säker på att du kommer att göra en strålande insats :) Om det blir någon typ av sångverksamhet så kan du ju alltid köra ett säkert kort och lära ut sången "Gud är god. Han lever, woohoow! Gud är god. Han älskar mig!.." eller "..fula fiskar och en giraff, en galen älg och en gammal trast..". Då blir det ju garanterat succé! Nämen skämtåsido så önskar jag dig lycka till Matilda! Med allt! <3
SvaraRadera