.

Efter att ha packat väskan, gått en promenad i ösregn och ätit god sia-glass så hade jag gjort mitt för denna sommar i strömstad. För andra gången på två veckor hoppade jag på en buss och för andra gången på två veckor väntade en tid då jag inte skulle ha någon människa bredvid mig som jag kände.

Så länge inte själen känner sig ensam så gillar jag ensamhet.

Nu sitter jag på ett café i Göteborg och väntar på tåget som ska ta mig till Habo. En timma har förflutit i staden och under tiden har jag både hunnit höra en uteliggares livshistoria och skälla ut en ordningsvaktsvakt.

nej, jag kan inte vara tyst om jag ser någon bli orättvist behandlad.