När friheten kan vinna över ofriden

Gud älskar alla människor precis lika mycket- Han älskar en afrikan lika mycket som en asiat, ett fotbollsproffs som en rockstjärna, en troende som en icketroende. Dig som mig. Det finns ingenting som skiljer oss människor åt på den punkten. Det som däremot inte är detsamma för alla människor runt om i världen är möjligheten att uttrycka vår tacksamhet för denna kärlek. I Sverige finns det ingen regel som säger att vi inte får leva ut vår tro på Jesus och vi har därmed all rätt att samlas tillsammans för att hylla honom vilket också sker dagligen på olika håll. Är det inte under gudstjänster så är det på ungdomssamlingar, pensionärsträffar eller annat. Under veckan har jag t.ex varit på en kristen konferens där jag tillsammans med 16 000 syskon har samlats för att upphöja Gud och visa vår kärlek till Honom. Tacksamheten och glädjen för att kunna göra något sådant är svår att beskriva och vetskapen om att kristna i länder som t.ex Sudan, Nordkorea och Irak riskerar sina liv bara genom att nämna namnet Jesus gör att tacksamheten blir större. Den växer och blir starkare och djupare men samtidigt växer också en frustration och sorg inom mig. Vi som bor i Sverige har alla möjligheter att offentligt visa både i handlingar och ord vem vi tror på men ändå håller vi tyst och lever ett liv som skulle kunna levas av vem som helst. I kyrkan berörs våra hjärtan av evangeliets budskap, det lyfts händer under lovsången och vännen bjuds på kyrkkaffe men vad händer då vi går ut därifrån? Då vi riskerar någonting av oss själva? Inte vårat liv men kanske vårat rykte. Jag tror inte nödvändigtvis att vi ska skrika ut att vi är kristna för budskapet är mer komplext än så. Det handlar inte om att Guds son heter Jesus utan om vem Jesus är och den bilden är förvrängd hos många. För att människor ska få en rättvis kännedom om vem Jesus är tror jag framförallt att vi ska tänka på hur vi som Jesu lärjungar lever men också att vi ska bli lite mer frimodiga och vittna om vem Jesus är och vad han betyder för oss mer än vad vi gör idag. Jag är fullt medveten om att vi inte kan frälsa någon människa och att våra ord inte är nyckeln till öppnade hjärtan men jag tror ändå vi måste tänka på vad vi prioriterar här i livet och inte vara rädda för att mötas av nedlåtande kommentarer och höjda ögonbryn. Det är ju trots att allt för det som ger evigt liv som vi ska leva och inte för att vinna människors berömmelse. Om vi inte vågar förlora någonting kommer vi heller aldrig få vara med och vinna någonting och i detta fallet kan något vara så stort som en evighetslång relation med vår allas Gud. I de länder där kristna blir förföljda finns det människor som brinner så mycket för att fler ska få höra talas om världens frälsare och vinna evigt liv att man offrar sitt eget jordiska liv för att i ord och handling vittna om honom vart man än träder fram.
Temat på årets Torpkonferens var ”Jesus till världen”.
Hur kan du förmedla Jesus till världen?