om ni någon gång skulle få för er att göra mig väldigt glad och skicka ett vykort, brev, paket eller kanske en teckning så har jag ju faktiskt en adress här i det tjecka landet, nämligen:
Matilda Lindblom
Postovice 1
Postovice 273 72 CZ, Teen Challenge
Czech Republic
:D :D :D
söndag 21 mars 2010
lördag 20 mars 2010
v.2 & 3
Det är konstigt med tiden. Den går alltid i samma tempo men trots känns det som om veckorna i Tjeckien har gått otroligt mycket snabbare än vad tre veckor gör i Sverige, samtidigt som tre veckor aldrig har känts som så långa. Två veckor har passerat sedan mitt senaste inlägg och under denna tid har det hänt mycket både i mitt inre och runt omkring. Förra veckan spenderades mestadels i en grotta och efter att ha grävt bort cirka 20 kubikmeter jord, sand och sten kunde man under fredagen för första gången på flera årtionden, gå raklång i den vackra men fallfärdiga grottan. Arbetet var, trott eller ej, hur roligt som helst, men också väldigt krävande för en redan skadad rygg så när helgen kom var det som när det blir strömavbrott för ett gäng datanördar. Tråkigt men nyttigt.
Helgen var underbar och bestod av filmmys, stadsvandring och Gudstjänst i Prag, bullbakning samt umgänge med våra trevliga grannar som är i samma ålder som oss.
Den här veckan har vi ägnat oss åt att fortsätta tömma en lada på tegelsten men vi har även arbetat med kvinnorna som är på behandling. De kunde inte ett ord engelska då vi började arbetsdagen men då vi erbjöd dom en snabbkurs i svenska i utbyte mot lite tjeckiska ord, så hade vi ändå konverserat en del samt fått visst arbete uträttat vid dagens slut. Jag och Sofia hade mätt lakan som tjeckerna sedan mätt om, vikt lakan som tjeckerna sedan vikt om, strukit lakan som tjeckerna INTE strukit om (Yes!) och lärt tjeckerna en internationell låt som vi ska framföra under ett kvällsmöte någon gång.
Igår kväll åkte jag och Gustav med en bil in till Prag för att uppleva hur en kväll på gatan ser ut. Två gånger i veckan är ”students” och ”staff” från Teen Challenge ute och berättar om organistionen för knarkare, alkoholister och prostituerade. I samband med detta bjuds människor också in till ett Coffehouse där man kan få chans att få höra mer om Jesus. I bilen berättade två av studenterna att det var genom gatuarbetet som de själva hade fått nys om Teen Challenge och därmed kunde lämna sina liv som hemlösa, drogmissbrukare, och kriminella. De var evigt tacksamma för nåden, kärleken och omsorgen från Jesus och att de nu, för första gången i sina liv, kände att de hade en pappa som brydde sig. En av studenterna, Indra, berättade om hur han växt upp med en alkoholiserad pappa som misshandlat både hans mamma och honom själv genom hela barndomen. Vid 17 års ålder orkade han inte mer utan bestämde sig för att sticka hemifrån och därför hade han under de senaste fem åren bott på gatan.
I bilen berättades också att de för två månader sedan hade hittat en död man när dom var ute på gatan för att prata med människor. Petr, den andra killen i bilen hade varit med och blivit väldigt berörd av händelsen då han insåg att det lika gärna hade kunnat vara han om inte Teen Challenge hittat honom 4 månader tidigare. Igår hittade vi inga döda kroppar när vi var ute, men att vandra på gator och tågstationer i Prag var nog ändå som att vandra i dödsskuggans dal. I bilen hem försökte jag smälta allt jag sett och hört men jag måste nog medge att jag fortfarande inte gjort det, och kanske aldrig kommer göra det. Världen är verkligen en mörk plats och jag känner mig välsignad som får vara med och förmedla lite av det vår stora Gud har att ge. Dock måste jag nog ändå säga att jag hittills har lärt mig betydligt mycket mer än vad jag lär ut. Dels om mörkret men framförallt om ljuset. Människor här på centret (oavsett om de jobbar, är på behandling eller bara bor här med sina familjer) är så fulla av tro, frimodighet, hopp och kärlek att man inte kan göra annat än att fascineras och suga åt sig. Tänker man samtidigt att nästan alla människor man ser tidigare har levt ett liv i totalt mörker, det mörker jag igår fick uppleva på gatan, så blir man helt överväldigad av vem Gud är och vad han kan göra och ge om man bara är villig att ta emot.
En kärlekshälsning sänds nu från mig här i Postovice till dig,vart du än befinner dig!
Helgen var underbar och bestod av filmmys, stadsvandring och Gudstjänst i Prag, bullbakning samt umgänge med våra trevliga grannar som är i samma ålder som oss.
Den här veckan har vi ägnat oss åt att fortsätta tömma en lada på tegelsten men vi har även arbetat med kvinnorna som är på behandling. De kunde inte ett ord engelska då vi började arbetsdagen men då vi erbjöd dom en snabbkurs i svenska i utbyte mot lite tjeckiska ord, så hade vi ändå konverserat en del samt fått visst arbete uträttat vid dagens slut. Jag och Sofia hade mätt lakan som tjeckerna sedan mätt om, vikt lakan som tjeckerna sedan vikt om, strukit lakan som tjeckerna INTE strukit om (Yes!) och lärt tjeckerna en internationell låt som vi ska framföra under ett kvällsmöte någon gång.
Igår kväll åkte jag och Gustav med en bil in till Prag för att uppleva hur en kväll på gatan ser ut. Två gånger i veckan är ”students” och ”staff” från Teen Challenge ute och berättar om organistionen för knarkare, alkoholister och prostituerade. I samband med detta bjuds människor också in till ett Coffehouse där man kan få chans att få höra mer om Jesus. I bilen berättade två av studenterna att det var genom gatuarbetet som de själva hade fått nys om Teen Challenge och därmed kunde lämna sina liv som hemlösa, drogmissbrukare, och kriminella. De var evigt tacksamma för nåden, kärleken och omsorgen från Jesus och att de nu, för första gången i sina liv, kände att de hade en pappa som brydde sig. En av studenterna, Indra, berättade om hur han växt upp med en alkoholiserad pappa som misshandlat både hans mamma och honom själv genom hela barndomen. Vid 17 års ålder orkade han inte mer utan bestämde sig för att sticka hemifrån och därför hade han under de senaste fem åren bott på gatan.
I bilen berättades också att de för två månader sedan hade hittat en död man när dom var ute på gatan för att prata med människor. Petr, den andra killen i bilen hade varit med och blivit väldigt berörd av händelsen då han insåg att det lika gärna hade kunnat vara han om inte Teen Challenge hittat honom 4 månader tidigare. Igår hittade vi inga döda kroppar när vi var ute, men att vandra på gator och tågstationer i Prag var nog ändå som att vandra i dödsskuggans dal. I bilen hem försökte jag smälta allt jag sett och hört men jag måste nog medge att jag fortfarande inte gjort det, och kanske aldrig kommer göra det. Världen är verkligen en mörk plats och jag känner mig välsignad som får vara med och förmedla lite av det vår stora Gud har att ge. Dock måste jag nog ändå säga att jag hittills har lärt mig betydligt mycket mer än vad jag lär ut. Dels om mörkret men framförallt om ljuset. Människor här på centret (oavsett om de jobbar, är på behandling eller bara bor här med sina familjer) är så fulla av tro, frimodighet, hopp och kärlek att man inte kan göra annat än att fascineras och suga åt sig. Tänker man samtidigt att nästan alla människor man ser tidigare har levt ett liv i totalt mörker, det mörker jag igår fick uppleva på gatan, så blir man helt överväldigad av vem Gud är och vad han kan göra och ge om man bara är villig att ta emot.
En kärlekshälsning sänds nu från mig här i Postovice till dig,vart du än befinner dig!
söndag 7 mars 2010
Glädje!
Har ni någonsin känt sådant välbefinnande så att ni nästan får ont i magen? Haha..det är typ så jag känner nu över livet här i Tjeckien i alla fall! Det finns nog ingenting som hade kunnat vara bättre och därför blir tanken på att jag för tre månader sedan nästan vägrade att säga ja till praktikplatsen här i Tjeckien väldigt komisk. Gud är god och har kontroll på ALLT! Det jag trodde skulle vara det tråkigaste, nämligen det praktiska arbetet, är nästan det som är roligast nu,haha. I fredags började vi t. ex. rensa ut en gammal grotta fylld med 25 ton sten och massa bråte och jag längtar verkligen till imorgon då vi får fortsätta jobba :D .. Det är verkligen inte likt mig att säga något sånt men så är det!
Igår hade vi vår första lediga dag och då åkte vi in till Prag vilket är en HELT FANTASTISKT vacker stad! Vi gick runt och strosade i 3 timmar innan vi avslutade kvällen med att sätta oss på en typisk tjeckisk restaurang i en mysig gränd. Där satt vi i två timmar och åt god mat och dessert innan det var dags att bege sig till skjutsen som väntade. Resan hem till Postovice gick bra till skillnad mot när vi åkte till stan för då gick bilen sönder och minskade i fart från ungefär 160 km/h till 2 km/h på bara någon minut. Nu har vi blivit ombedda att köpa ett tjeckisk telefonkort så att vi kan ringa till centret NÄR bilen går sönder igen, haha. Som tur är har dom en egen bilverkstad här på centret så det går ungefär lika lätt att laga bilarna som det går att ha sönder dom.
Även den här dagen har varit helt underbart bra och började med gudstjänst i Prag. På torsdagskvällar är det möte här på centret men på söndagar åker alla de 6 milen från centret till huvudstaden för att lovsjunga, be och höra Guds ord predikas. Anledningen till varför de åker så långt är för att barnen som bor på TC´s barncenter i Prag samt människor från gatan ska kunna delta i firandet. Under gudstjänsten idag spelade vi upp ett drama och predikade om Guds förlåtelse och att han är villig att bära våra bördor.
Då vi kom tillbaka till centret var det dags för lunch och idag serverades det en kasslersoppa och en potatissoppa. Inte världsklass precis men då vi första dagen fick pasta och ost som var gratinerad med florsocker så har vi verkligen lärt oss att uppskatta allt som bjuds därefter. Efter vi ätit klart så kom plötsligt en kille in till klassrummet där vi satt och åt och sa att han ville vittna för oss, och på knagglig engelska började han berätta om sitt omtumlande liv. Som 15 åring stack hans pappa och därefter började han ta droger. Året han fyllde 16 begick hans mamma självmord och sedan dess hade livet bara gått utför. Han rånade ett kasino, han satt i fängelse, han bodde på gatan, han knivhögg människor.. Nu var han 22 år och hade varit på TC-centret i 6 månader och redan efter första dagen slutade han med droger och efter två månader tog han emot Jesus i sitt liv. Sedan dess har livet bara blivit bättre och bättre och nu vet han att det finns en plan med hans liv. Det är SÅ häftigt att alla människor här har en mörk bakgrund men en framtid full av hopp!
Efter lunchen bestämde jag och Linnéa oss för att utforska byarna runt om den lilla hålan vi själva bor i. Efter att ha vandrat på en landsväg i en kvart så kom vi till nästa by och ett par kilometer senare till ännu en. Vid vägkanten låg det en skabbig tjeckisk pub som vi bestämde oss för att gå in på för att ta en kaffe. I rökluft, med tjeckisk musik i öronen och med tre stammisar som bordgrannar satt vi där med vårat snabbkaffe för 4 kr som vi var tvungna att ÄTA med sked eftersom det nästan enbart bestod av kaffepulver. Haha. Efter att vi utforskat menyn och b.la upptäckt att vodka kostade 8 kronor så gick vi hem till pizza och kvällsbön.
"Grottan" som ska tömmas och bli till ett bed and breakfast-ställe
Traktoråkning
På karlsbron
observera mannen i det högra hörnet
poliserna tar ett break från gatan och går till puben för en bira istället
mitt underbara team på den tjeckiska resturangen
Jag och min helt underbara sallad! (Gustav beställde in 700g kött)
Linnéa på promenad i ett vackert Prag
Linnéa utanför den inte så mysiga men väldigt charmiga puben
cava!
jag äter kaffe
Vi hittade ett gammalt hus...
...med massa spännande prylar på insidan
Igår hade vi vår första lediga dag och då åkte vi in till Prag vilket är en HELT FANTASTISKT vacker stad! Vi gick runt och strosade i 3 timmar innan vi avslutade kvällen med att sätta oss på en typisk tjeckisk restaurang i en mysig gränd. Där satt vi i två timmar och åt god mat och dessert innan det var dags att bege sig till skjutsen som väntade. Resan hem till Postovice gick bra till skillnad mot när vi åkte till stan för då gick bilen sönder och minskade i fart från ungefär 160 km/h till 2 km/h på bara någon minut. Nu har vi blivit ombedda att köpa ett tjeckisk telefonkort så att vi kan ringa till centret NÄR bilen går sönder igen, haha. Som tur är har dom en egen bilverkstad här på centret så det går ungefär lika lätt att laga bilarna som det går att ha sönder dom.
Även den här dagen har varit helt underbart bra och började med gudstjänst i Prag. På torsdagskvällar är det möte här på centret men på söndagar åker alla de 6 milen från centret till huvudstaden för att lovsjunga, be och höra Guds ord predikas. Anledningen till varför de åker så långt är för att barnen som bor på TC´s barncenter i Prag samt människor från gatan ska kunna delta i firandet. Under gudstjänsten idag spelade vi upp ett drama och predikade om Guds förlåtelse och att han är villig att bära våra bördor.
Då vi kom tillbaka till centret var det dags för lunch och idag serverades det en kasslersoppa och en potatissoppa. Inte världsklass precis men då vi första dagen fick pasta och ost som var gratinerad med florsocker så har vi verkligen lärt oss att uppskatta allt som bjuds därefter. Efter vi ätit klart så kom plötsligt en kille in till klassrummet där vi satt och åt och sa att han ville vittna för oss, och på knagglig engelska började han berätta om sitt omtumlande liv. Som 15 åring stack hans pappa och därefter började han ta droger. Året han fyllde 16 begick hans mamma självmord och sedan dess hade livet bara gått utför. Han rånade ett kasino, han satt i fängelse, han bodde på gatan, han knivhögg människor.. Nu var han 22 år och hade varit på TC-centret i 6 månader och redan efter första dagen slutade han med droger och efter två månader tog han emot Jesus i sitt liv. Sedan dess har livet bara blivit bättre och bättre och nu vet han att det finns en plan med hans liv. Det är SÅ häftigt att alla människor här har en mörk bakgrund men en framtid full av hopp!
Efter lunchen bestämde jag och Linnéa oss för att utforska byarna runt om den lilla hålan vi själva bor i. Efter att ha vandrat på en landsväg i en kvart så kom vi till nästa by och ett par kilometer senare till ännu en. Vid vägkanten låg det en skabbig tjeckisk pub som vi bestämde oss för att gå in på för att ta en kaffe. I rökluft, med tjeckisk musik i öronen och med tre stammisar som bordgrannar satt vi där med vårat snabbkaffe för 4 kr som vi var tvungna att ÄTA med sked eftersom det nästan enbart bestod av kaffepulver. Haha. Efter att vi utforskat menyn och b.la upptäckt att vodka kostade 8 kronor så gick vi hem till pizza och kvällsbön.
"Grottan" som ska tömmas och bli till ett bed and breakfast-ställe
Traktoråkning
På karlsbron
observera mannen i det högra hörnet
poliserna tar ett break från gatan och går till puben för en bira istället
mitt underbara team på den tjeckiska resturangen
Jag och min helt underbara sallad! (Gustav beställde in 700g kött)
Linnéa på promenad i ett vackert Prag
Linnéa utanför den inte så mysiga men väldigt charmiga puben
cava!
jag äter kaffe
Vi hittade ett gammalt hus...
...med massa spännande prylar på insidan
fredag 5 mars 2010
födelsedag, vårröjning och möte
Idag fyller Enok 21 år och självklart började därför dagen i killarnas sovrum med sång, paket och en liten aptitretare i form av munkar innan dagens första måltid. Efter vi var klara med detta gick vi över till de dagliga rutinerna som innebär frukost, gemensam bön och bibelläsning, personlig andakt samt lite studier. När klockan slog 10 var det dags att börja arbeta och idag innebar detta fortsatt röjning i ladan som killarna började med igår...utan fler instruktioner än att det som inte kunde användas till något skulle brännas, så blev dom lämnade i denna byggnad som var fullproppad från golv till tak med ALLT man kan tänka sig. Kylskåp, möbler, toaletter, datorer, lampor, växter, skidor...Dom lydde ordern och kom samtidigt på en ny som innebar att allt inom samma subjektkategori skulle ställas på ett och samma ställe. Denna idé ledde till att vi idag arbetat oss fram en totalförvandling av ladan som vi är mycket stolta över att ha åstadkommit. Heja oss!
Till lunch idag fick vi grönsakssoppa, knödel och sås vilket var jättegott ända till dess att Gustav och en tjeckier lurade i mig en "traditionell tjeckisk sås" som var så stark så att jag trodde jag skulle brinna upp. Tårarna och svetten rann, hela ansiktet pulserade och alla i hela matsalen skrattade.. haha
Efter vi slutat jobba så var det dags för den dagliga träningen som följdes av möte i kapellet där alla i teamet fick bidra på ett eller flera sätt med vittnesbörd, predikan och sång. Efter vi hade gjort detta var det bön och tanken på att nästan alla människorna i lokalen tidigare varit fast i drog-eller alkoholmissbruk, bott på gatan och levt sitt liv i totalt mörker var väldigt gripande.
När mötet var slut var det många som kom fram och tackade oss för vår medverkan och därför känns det extra roligt att vi på söndag ska få göra det igen, men på en gudstjänst inne i Prag :)
Ett nyvaket födelsedagsbarn
Den gigantiska ladan
Finn tre fel
:) nu ska jag sova, godnatt!
Till lunch idag fick vi grönsakssoppa, knödel och sås vilket var jättegott ända till dess att Gustav och en tjeckier lurade i mig en "traditionell tjeckisk sås" som var så stark så att jag trodde jag skulle brinna upp. Tårarna och svetten rann, hela ansiktet pulserade och alla i hela matsalen skrattade.. haha
Efter vi slutat jobba så var det dags för den dagliga träningen som följdes av möte i kapellet där alla i teamet fick bidra på ett eller flera sätt med vittnesbörd, predikan och sång. Efter vi hade gjort detta var det bön och tanken på att nästan alla människorna i lokalen tidigare varit fast i drog-eller alkoholmissbruk, bott på gatan och levt sitt liv i totalt mörker var väldigt gripande.
När mötet var slut var det många som kom fram och tackade oss för vår medverkan och därför känns det extra roligt att vi på söndag ska få göra det igen, men på en gudstjänst inne i Prag :)
Ett nyvaket födelsedagsbarn
Den gigantiska ladan
Finn tre fel
:) nu ska jag sova, godnatt!
onsdag 3 mars 2010
På plats!
Kl.9 i lördagsmorse landade vi i Prag och en man med skylten ”Teen Challenge” kom och hämtade oss på flygplatsen. Trots hans okunskap i engelska så hoppade jag och Linnea med glädje in i bussens framsäte då vi såg chansen att få börja öva tjeckiskan vi lärt oss på hemmaplan. Trots att vi inte förstod svaren på frågorna vi ställde så hade vi mycket trevligt, för att inte tala om roligt och att han körde som en galning gjorde inte resan mindre hysterisk. 30 minuter efter att bussen börjat rulla så körde vi in i en by vid namn Postovice och snabbt därpå svängde vi in på en stor grusgård som var omringad av gamla stenhus. Vi anade att det hade blivit dags för teamet att skiljas åt eftersom vi fått information om att bo i olika byar, men då alla blev ombedda att stiga ur bilen och ta sin packning så förstod vi att det inte skulle bli som vi förväntat oss. Bilden jag målat upp om ett gammalt hus med sprucken fasad, slitna möbler, hårda sängar, filtar till täcken och föredetta drogmissbrukare som rumsgrannar har nu bytts mot detta: En stor lägenhet på tre rum & kök, en takhöjd på fyra meter, fräscha möbler, vita väggar, massagefunktion i duschen och Gustav och Enok som grannar. Svinstian som fanns där sex år tidigare, och klassrummet som varit där två veckor (!) tidigare fanns det inte ett spår av och jag förstår nu varför alla rådde oss om att inte bygga upp några förväntningar trots att man haft belägg för att göra det. Självklart är jag tacksam för boendet eftersom det innebär att tiden vi inte jobbar kan ägnas åt studier, bön, teamgemenskap, bibelläsning och rekreation men samtidigt hade det varit givande och intressant att bo på kvinnocentret som låg några byar bort. Nu bor vi istället på centret för män, men i en egen byggnad. Centret är STORT och förutom att det finns sovsalar, matsal, ett kapell och lektionssalar så har även centret en egen fabrik där det tillverkas träpallar.
Vi i teamet har, precis som vi trott,fått arbeta mycket praktiskt och för oss tjejer har det mest handlat om att förflytta saker. Förflytta vedspill, förflytta snö, förflytta sten, förflytta möbler... Faktum är att det är ganska trivsamt. Vi sjunger, skrattar och kommer på egna visdomsord. Allt känns bra och jag är otroligt tacksam över att få vara här.
Lite övrig fakta:
-Byn vi bor i heter Postovice, den kan springas igenom på typ två minuter och ligger cirka 6 mil från Prag
-Till lunch bjuds det alltid en portion soppa och en megastor portion med fast föda. Frukost och kvällsmat får vi i kassar serverad till lägenheten varje måndag och torsdag efter att vi skrivit en önskelista om vad vi behöver...
-Vi har gemensam träning varje dag med Hockeygurra som coach
- Nästan alla kan engelska! Om inte flytande, så i alla fall några ord så att man hålla en enklare konversation. YES!
Utsidan på vårat hem
Kök och vardagsrum
halva tjejernas sovrum
I arbete
kramkram
Vi i teamet har, precis som vi trott,fått arbeta mycket praktiskt och för oss tjejer har det mest handlat om att förflytta saker. Förflytta vedspill, förflytta snö, förflytta sten, förflytta möbler... Faktum är att det är ganska trivsamt. Vi sjunger, skrattar och kommer på egna visdomsord. Allt känns bra och jag är otroligt tacksam över att få vara här.
Lite övrig fakta:
-Byn vi bor i heter Postovice, den kan springas igenom på typ två minuter och ligger cirka 6 mil från Prag
-Till lunch bjuds det alltid en portion soppa och en megastor portion med fast föda. Frukost och kvällsmat får vi i kassar serverad till lägenheten varje måndag och torsdag efter att vi skrivit en önskelista om vad vi behöver...
-Vi har gemensam träning varje dag med Hockeygurra som coach
- Nästan alla kan engelska! Om inte flytande, så i alla fall några ord så att man hålla en enklare konversation. YES!
Utsidan på vårat hem
Kök och vardagsrum
halva tjejernas sovrum
I arbete
kramkram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)