Kl.9 i lördagsmorse landade vi i Prag och en man med skylten ”Teen Challenge” kom och hämtade oss på flygplatsen. Trots hans okunskap i engelska så hoppade jag och Linnea med glädje in i bussens framsäte då vi såg chansen att få börja öva tjeckiskan vi lärt oss på hemmaplan. Trots att vi inte förstod svaren på frågorna vi ställde så hade vi mycket trevligt, för att inte tala om roligt och att han körde som en galning gjorde inte resan mindre hysterisk. 30 minuter efter att bussen börjat rulla så körde vi in i en by vid namn Postovice och snabbt därpå svängde vi in på en stor grusgård som var omringad av gamla stenhus. Vi anade att det hade blivit dags för teamet att skiljas åt eftersom vi fått information om att bo i olika byar, men då alla blev ombedda att stiga ur bilen och ta sin packning så förstod vi att det inte skulle bli som vi förväntat oss. Bilden jag målat upp om ett gammalt hus med sprucken fasad, slitna möbler, hårda sängar, filtar till täcken och föredetta drogmissbrukare som rumsgrannar har nu bytts mot detta: En stor lägenhet på tre rum & kök, en takhöjd på fyra meter, fräscha möbler, vita väggar, massagefunktion i duschen och Gustav och Enok som grannar. Svinstian som fanns där sex år tidigare, och klassrummet som varit där två veckor (!) tidigare fanns det inte ett spår av och jag förstår nu varför alla rådde oss om att inte bygga upp några förväntningar trots att man haft belägg för att göra det. Självklart är jag tacksam för boendet eftersom det innebär att tiden vi inte jobbar kan ägnas åt studier, bön, teamgemenskap, bibelläsning och rekreation men samtidigt hade det varit givande och intressant att bo på kvinnocentret som låg några byar bort. Nu bor vi istället på centret för män, men i en egen byggnad. Centret är STORT och förutom att det finns sovsalar, matsal, ett kapell och lektionssalar så har även centret en egen fabrik där det tillverkas träpallar.
Vi i teamet har, precis som vi trott,fått arbeta mycket praktiskt och för oss tjejer har det mest handlat om att förflytta saker. Förflytta vedspill, förflytta snö, förflytta sten, förflytta möbler... Faktum är att det är ganska trivsamt. Vi sjunger, skrattar och kommer på egna visdomsord. Allt känns bra och jag är otroligt tacksam över att få vara här.
Lite övrig fakta:
-Byn vi bor i heter Postovice, den kan springas igenom på typ två minuter och ligger cirka 6 mil från Prag
-Till lunch bjuds det alltid en portion soppa och en megastor portion med fast föda. Frukost och kvällsmat får vi i kassar serverad till lägenheten varje måndag och torsdag efter att vi skrivit en önskelista om vad vi behöver...
-Vi har gemensam träning varje dag med Hockeygurra som coach
- Nästan alla kan engelska! Om inte flytande, så i alla fall några ord så att man hålla en enklare konversation. YES!

Utsidan på vårat hem

Kök och vardagsrum

halva tjejernas sovrum

I arbete
kramkram
Åh, vad roligt att läsa att du verkar ha det så bra! Jag har sedan du åkte kollat din blogg med spänning några gånger varje dag med förhoppning om att du ska ha skrivit ett inlägg där du berättar lite om hur du har det. Och idag var det alltså dags :) Vad kul! Jag ska genast meddela övriga familjen att de nu bland annat kan se bilder på "ditt nya hem". Jag ser redan framemot en fortsättning på din historia :) Ha det toppenbra nu Matilda, och var rädd om dig! Stor kram från storasyster.
SvaraRaderahaha, skapade du en blogg bara för att kunna kommentera? Nu har jag iaf fixat så man kan kommentera utan att vara medlem :)
SvaraRaderaMen du, skaffa skype så att vi kan snacka på riktigt!! Ta hand om dig. KRAM
Jag är så glad över att höra att du har det bra! Tänk så annorlunda saker kan bli mot vad man tänkt sig:) Var nu rädd om dig och ha så roligt. Jag tänker på dig och ser verkligen fram emot att få läsa om vad du är med om framöver! Stora kramar från Emma<3
SvaraRadera