Rasrisk

Ytterligare ett inlägg gällande att bygga ett hus. Kanske är det så att du redan tagit dig mod, kraft och tid att börja bygga ett hus för fler än dig själv. Ett hus som aldrig kommer vara låst för människor som behöver någonstans att vila sitt huvud, mätta sin mage eller öppna sitt hjärta.  Du har som vision att bygga ett hus där de största och bästa rummen ska gå till gäster medan du ska ta det utrymme som blir över. Om det blir något över. Det är din vision. Det kan bli din verklighet. Och ditt fall. Du satsar allt men känner dig som som en förlorare. Huset blir färdigt, behövande kommer, du hjälper. Och hjälper. Och hjälper. Tills du inser att du är så trött att du själv behöver hjälp för att ens orka upp ur sängen. 

Det är aldrig enkelt att bygga ett hus. Förutom att det kostar i tid och byggmateriel så tar det också på krafterna. Och kraften är begränsad. Finns det inget inlopp så kommer kraften till slut ha nått en punkt då den inte längre existerar. I alla fall inte inom oss. Kraften i sig tar aldrig slut men ryms ibland i källor som vi själva måste söka upp. Att bara ge och ge och ge är inte hållbart och inte heller att få och få och få. Du behöver få och ge. Få och ge. Ibland ge och få. Detta gäller både i byggandet av huset och underhållningen av det när det väl står klart. Egentligen så gäller det nog allt i livet. Nu är min fråga till dig: Vilka källor hämtar du kraft ifrån? 

Ett steg längre.

Nu kommer en logisk men för en del otippad fortsättning på gårdagens inlägg om 2014 års drömförverkligande. Du finns inte till i den här världen för att förverkliga dig själv! Om dina drömmar enbart gynnar dig själv men kommer få andra på fall så kan du lika gärna sticka hål på drömballongen så att den går sönder och aldrig med kan blåsas upp. Låt dig själv singla ner tillsammans med det odugliga gummimaterialet och se till att du landar så hårt så att du vaknar från den illusion som talar om att allt handlar om att du, och bara du, ska nå himlen o sväva fritt bland molnen. Världen är trasig. Människor är deprimerade, hungriga på mat, törstiga efter gemenskap, fast i missbruk, mobbade i skolan. Världen är trasig. Drömmar som enbart handlar om att man ska få status för maktens skull, pengar för begärets skull eller göra karriär för bekräftelsens skull får mig att vilja gråta. Status som ger auktoritet till att påverka positivt gör mig däremot glad. Pengar som blir till välsignelse till människor som verkligen behöver dom gör mitt hjärta varmt och utbildning som utrustar människan för att kunna göra nytta är fascinerande. Jag ber dig därför tänka till en gång till: Hur ser ditt drömhus ut? Kommer någon mer kunna bo i det än du?

Drömhuset

Nu är det 362 dagar kvar tills vi träder in i 2015.  362 dagar där varje dag kan bli en sten i bygget av ett vackert hus, ett spadtag för att göra grunden, en krona för att kunna börja bygga. När vi inser att det är det lilla som skapar det stora så tror jag att fler drömmar både kommer skapas och förverkligas. Allt är inte möjligt men betydligt mycket mer än vi tror är faktiskt det. Om vi bara vågar hoppas, vågar tro, vågar göra. Nu är min fråga till dig: Hur ser ditt drömhus ut? Om du bara börjar bygga så kommer du en dag kunna bo i det. 

Jag ser på dig

Det omöjliga frestar min förtröstan att svika i sin önskan om att få mig att hamna under ytan. Det omöjliga säger att det inte finns något hopp. Det omöjliga säger att jag ska ge upp och låta mig sjunka till en botten där mörkret är herre. Det omöjliga gör allt för att skapa förvirring och få mig att tvivla på framtiden.  Han gör allt för att jag ska släppa blicken från Honom som inte rymmer några omöjligheter. Från Honom som har lovat att allt är möjligt för den som tror och som gång på gång visat att hans ord är sanna. Jag tänker fortsätta vandra mot honom på det vatten som så lätt kan få mig att sjunka. Jag vet att det bär. Av både mina och andras erfarenheter så vet jag att det bär så länge man inte viker med blicken. Det omöjliga kan inte lura mig så jag tänker fortsätta gå på vattnet och låta Gud göra mina drömmar till verklighet. 

Du vet väl om att du är älskad?

Idag är det alla hjärtans dag och jag hoppas i hela mig att det verkligen får bli en dag där du får känna hur mycket värd, älskad och uppskattad just DU är genom att bara finnas till! Jag hoppas såklart att det är någonting som du får uppleva alla andra dagar på året också men jag är tyvärr medveten om att tvivel om denna sanning är något som är ständigt återkommande hos många. Men idag! Idag hoppas jag att du får förstå lite mer av hur vacker du är, hur ovärderlig du är, hur ÄLSKAD du är!

Goooood morning!

Här får ni en asgo låt med soulkungen Samuel Ljungblahd!

Samuel Ljungblahd – Hold on to the Light

Ett sånt där vanligt vad-jag-gjort-idag-inlägg

- John Blund kom inte inatt. Tog tillvara på min vakenhet genom att beställa "vänner-boxen" med alla 10 säsongerna. Var dock rätt trött vid 04.51 och råkade tydligen skriva att jag bodde på "skottdagen" istället för "slottsgatan"(Fail! haha). Kommer den fram ändå ska det nördas vill jag lova!

- Jobbade på ett av mina favoritjobb och blev ytterligare konfundersam på min sommar. Vad ska jag göra? Jobba där, jobba utomlands, inte jobba alls, jobba någon annanstans? 

- Åkte hem och hamnade i givande och livade diskussioner med korriodorsvännerna angående församling och gåvor. En av mina favoritsysselsättningar så jag var glad. 

- Simhoppsträning! Denna tisdag fick vi dela hoppanläggningen med bl.a Tobbe Trollkarl och Bygglovs-Matte som tränade inför morgondagens inspelning av "kändishoppet". Glädjen växte.

- Jag blev hämtad av en man som lyckades inspirera och lämna djupa avtryck på bara några minuter och som samtidigt bekräftade mycket av det jag står i nu. Han berättade att han alltid vill söka Guds vilja när stora beslut ska fattas och att han vägrar göra något innan Gud bekräftad det på ett onaturligt tydligt sätt. Det hade funkat varje gång och han berättade massa saker som jag bara gapade åt. Gud alltså, wow!

- Mitt livs första församlingsledarmöte. I april förra året upplevde jag att Gud talade till mig om att jag skulle vara med i ledningen. Det kändes stort och jag förnekade nästan vad jag hört även om Gud gång på gång påminde om det. Jag höll det för mig själv under våren, sommaren och hösten och ja, tills den dagen då föreståndaren ringde mig i början av december och frågade om jag ville vara med eftersom han upplevt att Gud sagt att jag skulle det. Har jag sagt att Gud är cool?!

Oavsett hur omständigheterna runtomkring oss ser ut så är Gud alltid god och trofast.
Tack o lov.