Det omöjliga frestar min förtröstan att svika i sin önskan om att få mig att hamna under ytan. Det omöjliga säger att det inte finns något hopp. Det omöjliga säger att jag ska ge upp och låta mig sjunka till en botten där mörkret är herre. Det omöjliga gör allt för att skapa förvirring och få mig att tvivla på framtiden. Han gör allt för att jag ska släppa blicken från Honom som inte rymmer några omöjligheter. Från Honom som har lovat att allt är möjligt för den som tror och som gång på gång visat att hans ord är sanna. Jag tänker fortsätta vandra mot honom på det vatten som så lätt kan få mig att sjunka. Jag vet att det bär. Av både mina och andras erfarenheter så vet jag att det bär så länge man inte viker med blicken. Det omöjliga kan inte lura mig så jag tänker fortsätta gå på vattnet och låta Gud göra mina drömmar till verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar