Det är så här att jag samlar tecken inför en sak som eventuellt kan komma att vänta i framtiden. Sju stycken tecken har jag begärt och fyra stycken har blivit mig serverade. Ibland bryr jag mig inte om att de sista ska komma men idag har varit en sån där dag då jag av hela mitt himla hjärta önskar att de ska komma snart. Det var förra våren jag sa till Gud att jag minsann inte tänkte nöja mig med bara en och två påpekanden om att en sak var den rätta. Nej, sju stycken personer skulle minsann få komma fram till mig och peka mot samma punkt innan jag började gå i en specifik riktning. Då brydde jag mig inte om hur det skulle bli och det var kanske därför jag så frimodigt kunde dra till med det relativt höga antalet tecken. Nu har det snart gått ett år och mycket har hänt. Bland annat så har en vilja börjat växa inom mig att den lilla knäppa tanken jag fick där på kyrkbänken faktiskt ska bli verklig. Men då är det ju det där med att jag är så envis och aldrig skulle få för mig att minska mina befallningar bara för att det kanske skulle vara det bekvämaste för stunden. Nej, jag vet att om Gud vill så kan han, så därför väntar jag tålmodigt (läs inte så tålmodigt) på att han ska sända de resterande tre bekräftelserna på att detta är hans vilja. För annars vill jag faktiskt inte det här även om jag just nu känner att jag mer än gärna vill det. Komplicerat det där, men alla ni som känner Jesus förstår ju grejen. Man kan liksom alltid tryggt förtrösta i att hans vilja är den bästa oavsett hur mycket ens egna tankar säger något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar