Förlorad                         

Förtvivlad                       

Förlåten                    

Förnyad                      

Förvandlad              

Förevigt din min förunderligt goda Gud .  

Dan före dopparedan

Konstigt att julen har fått smeknamn efter ett bröd som doppas i en gryta och att klappar och tomtar har blivit synonymt med denna högtid. Även ganska knepigt att man spenderar veckor med att baka sockerbomber som man sedan ska frossa i till Kalle Ankas kvittrande kolibris och att många satsar järnet på att få den mest strålande julbelysningen i kvarteret för att bräcka sina grannar. Det som ändå är mest uppseendeväckande är att allt detta har sitt ursprung i att Gud själv, i ovillkorlig kärlek till mig och dig, sände sin son till världen för att dö för att du och jag ska kunna komma till himlen och få evigt liv efter vi gjort vårt här på jorden. Ja, det är lite konstigt tycker jag. Vad tycker du?  

Återföreningar

Har nu haft jullov i exakt ett dygn och jag trivs med läget kan man säga. Hösten har bestått av stressbefriade och värdefulla studier så det är inte främst upphållet från dem som är källan till glädjen. Nej, det bästa är att gamla vänner från den unga ungdomens dagar har återvänt till sin hemstad, och därmed även till mig, för att fira jul. Denna morgon inleddes med en frukost med några av dem och jag njöt i fulla drag av uppdateringarna i kombination med en latte, en tallrik turkisk yoghurt och en fralla med färskost och marmelad. 

Något som fascinerar mig är människans unicitet och vi alla har särskilda egenskaper som specificerar just oss. I detta frukostgäng hade alla utgått från ungefär samma punkt då vi inledde våran livshistoria men efter år av erfarenheter, upplevelser och djupare självinsikter så har vi spridits ut till olika platser för att kunna göra det som vi känner oss kallade till. Dansa, spela musik och studera miljövetenskap, personalvetenskap, arkitektur m.m. Jag inspireras av att andra människor inspireras av sådant som inte inspirerar mig. Det är vackert på något sätt. 

Glöm inte att du är en unik skatt som är en rikedom för den här världen! 

Återkomsten

Efter ett markant avståndstagande från detta lilla näste i drygt ett år så upplever jag hur jag lockas tillbaka igen. Kikar statistiken och ser att jag haft 172 (!!!) sidvyer den senaste månaden. Vet inte hur pålitligt sidan är men OM den är det så är det ju rätt coolt. Kanske inte alls spektakulärt om man frågar någon annan, vem som helst, men jag fick iaf en liten inspirationskick. Jag har ju trots allt inte yttrat ett ord här sedan jag satt på det där internetcafét i de indiska bergen förra vintern. Nu fick jag en liten tanke att jag ska aktivera mitt skrivande igen och så får vi se vart det leder och hur länge det varar. Min tanke är också att jag själv inte ska highlighta min återkomst, utan se om folk hittar hit ändå. Man kan se det både som ett experiment och som ett tillvägagångssätt för att motverka press att behöva uppdatera den här bloggen fler gånger än då jag har inspiration för det ;) 

Vad ska man skriva om då mån tro? Då man är ute och reser så är ju nästan varje dag ett äventyr som man vill skrika till världen om. Ibland kan det ju dock vara mardrömsskrik men det grundar sig ändå i en händelse som är utöver det vanliga. Hemma i Sverige så bjuder kanske inte vardagen på lika många yttre överraskningar och kulturkrockar som under en volontärresa men faktum är att jag tycker livet många gånger kan vara minst lika spännande och lärorikt ändå. Människomöten, kunskapskällor, en framåtsträvande personlighet och framförallt en stor Gud gör att jag aldrig känner mig understimulerad, färdiglärd eller mätt på att bara vara en vanlig människa. 

Vi får se vad denna blogg kommer innehålla men det kan nog bli allt från alldagliga funderingar och vardagsanekdoter till djupare saker som händer inom- och runtomkring mig. 

:)