INDIA!

Efter 45 forvirrade minuter utanfor flygplatsen hade vi nastan gett upp tron pa att vi skulle bli hamtade. Da platsligt sag vi den, var raddare i noden, lappen med vara namn pa som holls upp av en indisk kille. Resan fran Sverige kunde darmed ses som fullkomligt lyckad. Det var svart att farsta hur en sa lang flygresa av vantan pa nagat man langtat efter kunde ga sa fort. Turkish Airlines hade sannerligen gjort ett bra jobb da de levererat bade god mat, stort utbud av filmer, tv-spel, knappa vantetider, presenter o massa annat. Aven taxiresan till hotellet gick smidigt och nar vi kl.5 pa morgonen la oss under vara myggnat for att sova var tacksamheten stor.

Var forsta dag i Delhi spenderades tillsammans med tva roliga, trevliga och karleksfulla indier. de hjalpte oss att handla indiska klader, kopa mat som fick vara munnar att brinna och att inte bli overkorda i den galna trafiken.

Andra natten dromde jag att det var jordbavning. Efter en stund vaknade jag och forstod da att drommen var mer verklig an jag kunde ana. Dubbelsangen skakade och jag och Matilda borjade be. Vi senare hora att det var den forsta jordbavningen i Delhi pa elva ar.. Nu efterat kan man ju skratta at tajmingen.

Andra dagen akte vi massa roliga fardmedel f;r att slutligen komma fram till ett slumomrade som vi skulle besoka under dagen. SLummen lag precis bredvid en jarnvag och dar sprang smutsiga barn runt tillsammasn med gigantiska grisar och vilda hundar. Manniskornas sma hem lag tatt intill varandra och efter att ha gatt cirka 200 meter i denna misar kom vi fram till en liten lucka bland alla fallfardiga skjul. Dar satt 30 barn pa marken och vantade pa att fa valkomna oss genom att tra halsband av farska, vackra blommor kring vara halsar och le stort. Det var en skolklass och medans de briljerade med att rakna till hundra pa engelska och saga alfabetet satt vi pa en bank precis framfor dem och jag tankte pa hur garna jag ville ha dom alla i min famn och beratta hur alskade och dyrbara de var. Efter barnen gjort sitt fick jag och Matilda peppa dom till att fortsatta ga i skolan for att sedan avsluta med att sjunga en sang som dom glatt klappade i otakt till.

Efter detta var det dags for nasta aventyr, namligen en 18 timmars lang tagresa till Calcutta. Redan efter nagra minuter kande vi oss hemmastadda i den skabbbiga men ganska mysiga underslafen och vi fordrev tiden med att prata med vara grannar, lyssna till musiken som spelades fr[n varstans och skratta hysteriskt tusen ganger om. Vi klarade aven av att sova under natten men vi vaknade bada tva x antal ganger av att taget gungade sa mycket sa det kandes som det skulle valta. Tacka vet jag Gud for det var sjukt laskigt!

Val framme i calcutta valkomnades jag av att varldens sotaste unge log mot mig stort, tog min hand och foljde mig en bit. 30 kilo pa ryggen blev plotsligt valdigt latt. Vi akte till stallet vi skulle bo pa vilket visade sig vara ett barnhem. Det ar 27 pojkar i aldern 3-14 ar som i detta hus far mat, sangplats, undervisning och KARLEK varje dag. Tidigare har de bott pa jarnvagsstationerna men har forsoker personalen lara dem att det finns en annan tanke med deras liv an att de standigt ska behova kampa for deras overlevnad. Har ser de varandra som en familj och ikvall fick vi vara med pa deras "family time" vilket var nagot av det vackraste jag upplevt.

Jag och Matilda kommer stanna i Calcutta till 18 sep da vi aker vidare till Patna. Vi kommer ha ett fullspackad schema fram till dess som bl.a kommer innehalla undervisning for pojkarna, arbete bland barnen pa tagstationern och att predika i en kyrka pa sondag.

Vi kanner oss valsignade, beskyddade och beroende av Gud och ni far valdigt garna be att det ska besta. Det ar svart att leva har utan hjalp.

Tack och karlek fran mig!