En turkisk farmor

Idag när jag var på promenad med lillflickan jag jobbar för så kom det fram en 7-åring från turkiet och började fråga ut mig om diverse komplicerade saker. Intressant och härligt med en sådan frågvis typ tänkte jag och gjorde mitt bästa för att tillfredsställa hennes hjärna som säkerligen gick på högvarv då hon precis mött ett barn som inte rörde sig som andra. Jag älskar barns ärlighet både i frågor och direkta påståenden och då vi skulle skiljas åt lät hon mig smaka även på det sistnämna med orden "du ser förresten ut som min farmor".

haha

När friheten kan vinna över ofriden

Gud älskar alla människor precis lika mycket- Han älskar en afrikan lika mycket som en asiat, ett fotbollsproffs som en rockstjärna, en troende som en icketroende. Dig som mig. Det finns ingenting som skiljer oss människor åt på den punkten. Det som däremot inte är detsamma för alla människor runt om i världen är möjligheten att uttrycka vår tacksamhet för denna kärlek. I Sverige finns det ingen regel som säger att vi inte får leva ut vår tro på Jesus och vi har därmed all rätt att samlas tillsammans för att hylla honom vilket också sker dagligen på olika håll. Är det inte under gudstjänster så är det på ungdomssamlingar, pensionärsträffar eller annat. Under veckan har jag t.ex varit på en kristen konferens där jag tillsammans med 16 000 syskon har samlats för att upphöja Gud och visa vår kärlek till Honom. Tacksamheten och glädjen för att kunna göra något sådant är svår att beskriva och vetskapen om att kristna i länder som t.ex Sudan, Nordkorea och Irak riskerar sina liv bara genom att nämna namnet Jesus gör att tacksamheten blir större. Den växer och blir starkare och djupare men samtidigt växer också en frustration och sorg inom mig. Vi som bor i Sverige har alla möjligheter att offentligt visa både i handlingar och ord vem vi tror på men ändå håller vi tyst och lever ett liv som skulle kunna levas av vem som helst. I kyrkan berörs våra hjärtan av evangeliets budskap, det lyfts händer under lovsången och vännen bjuds på kyrkkaffe men vad händer då vi går ut därifrån? Då vi riskerar någonting av oss själva? Inte vårat liv men kanske vårat rykte. Jag tror inte nödvändigtvis att vi ska skrika ut att vi är kristna för budskapet är mer komplext än så. Det handlar inte om att Guds son heter Jesus utan om vem Jesus är och den bilden är förvrängd hos många. För att människor ska få en rättvis kännedom om vem Jesus är tror jag framförallt att vi ska tänka på hur vi som Jesu lärjungar lever men också att vi ska bli lite mer frimodiga och vittna om vem Jesus är och vad han betyder för oss mer än vad vi gör idag. Jag är fullt medveten om att vi inte kan frälsa någon människa och att våra ord inte är nyckeln till öppnade hjärtan men jag tror ändå vi måste tänka på vad vi prioriterar här i livet och inte vara rädda för att mötas av nedlåtande kommentarer och höjda ögonbryn. Det är ju trots att allt för det som ger evigt liv som vi ska leva och inte för att vinna människors berömmelse. Om vi inte vågar förlora någonting kommer vi heller aldrig få vara med och vinna någonting och i detta fallet kan något vara så stort som en evighetslång relation med vår allas Gud. I de länder där kristna blir förföljda finns det människor som brinner så mycket för att fler ska få höra talas om världens frälsare och vinna evigt liv att man offrar sitt eget jordiska liv för att i ord och handling vittna om honom vart man än träder fram.
Temat på årets Torpkonferens var ”Jesus till världen”.
Hur kan du förmedla Jesus till världen?

Det finns ingen som är coolare än Jesus!

- Vem ska jag hjälpa?
- Röd träningströja
- Men åhh, det finns ju ingen med röd tröja!
- Vänta och se

Gud slutar aldrig att överraska med hur väl han känner oss människor.

:)

Så förvirrad men ändå trygg
Så vilsen men ändå hemma
Så liten men ändå stor
Jag vet ingenting men samtidigt allt man behöver veta
Jag vet att han är vägen, sanningen och livet

Från vaggan till graven

Matilda, Linnéa, Bella- en trio som bildades för ungefär 20 år sedan och som bara blir galnare och tajtare med åren




"Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att jag har dig
Vad det är bra att vi har oss
Och jättebra är det förstås
att vi får träffas varje dag
och va' tillsammans du och jag
För ingen, nej ingen, vill va' ensam!"

Hampetorp.

Egentligen skulle jag bara vara här i några timmar igår men solen, sjön och blommorna höll mig kvar. Jag går promenader, skriver reflektion över livet, äter konserver och pasta som är kvar från förra sommaren, sitter på altanen och lyssnar på spotify och har det allmänt härligt. Ikväll kommer även Ida hit och gör mig sällskap.
Jag älskar detta ställe!

Goa Göteborg

Det enda som stod på schemat för fredagen och lördagen var att gratta min kusin på hans student och att övernatta hos Linnéateamet men är man spontan så kan mycket mer än så hända :)



Två härliga mostrar, en nygift kusin och en pratglad morbror var mitt resesällskap ner till göteborg.



Gustav!



Mina fina kusiner


På kvällen blev det njutning i hamnen




sprickor har vi alla.



Jag ringde Adam från Linnéateamet och han sa att han skulle till en fritidsgård i stan som jag kunde hänga med till. Där var det fifa, biljard och gratis hamburgare som gällde. Kul och bra grej!



Flum och lite vila i Linnéateamets fina lägenhet innan vi skulle ut på järntorget och dela ut fika tll partyprissar och hemlösa. Kul och bra grej!



På grund av att min förkylning bidrog till både tal- och andningssvårigheter så gick jag hem för att lägga mig redan vid midnatt. De andra stannade till klockan 03.30 vilket ledde till att jag också vaknade några timmar tidigare än de andra och hade tid att både äta frukost i lugn och ro och gå på upptäcksfärd i hagaområdet. Jag hamnade slutligen vid skansen kronan där jag njöt av den fina utsikten till dess att telefonen ringde och jag blev erbjuden sällskap.



Longboardåkning i slottskogen. Adam var duktig.



...Jag har inte stått på en longboard många gånger förut men eftersom jag kände mig stabil och till och med kunde svänga gav jag mig på en liten nedförsbacke. Idiotiskt att göra det innan man vet hur man stannar! Efter backens slut väntade nämligen ett farthinder och i samma sekund som jag såg det fylldes jag av panik och försökte "gå" av brädan...Det gick inte så bra. haha. Synd att ni missade den men kul för de ca 40 personerna som blev vittnen till kraschen. Tack gode Gud för att jag klarade mig utan skador i alla fall.



Jag lämnade över brädan till Adam och så gick vi bort och kollade på sälarna, älgarna och pingvinerna som fanns i slottsskogen istället.


Fina och helt otroligt braiga Per ringde och frågade om vi kunde träffas under dagen. Det kunde vi. Först satt vi vid en fontän och åt jordgubbar. Sen slog vi oss ner i det gröna på trädgårsföreningen. Sen svullade vi pommes och burgare vid centralstationen. Sen åkte jag hem.


Lyckad dag. Lyckad helg! Tänk vad bra det kan bli trots att man inte planerar någonting i förväg :)

livet ut.

För ungefär ett år sedan satt jag och min vän Joakim Lundqvist på min balkong och försökte analysera orsaken till det höga antalet skilsmässor i vår nutid. Med hjälp av diverse sociologiska teorier kom vi fram till att e n orsak till varför äktenskap bryts, kort beskrivet, måste vara för att det är svårt att binda sig till en kamrat att älska livet ut då världen ständigt pekar på att sätta sig själv först. Nu är jag inte gift och detta område rör därför inte mig särskilt mycket men det finns ju mer att skilja sig från än sin man eller hustru. Jesus till exempel. Oavsett om vi en gång har levt med Gud och sedan lämnat honom eller om vi aldrig tagit emot honom så är det fortfarande en skilsmässa med tanke på att vi faktiskt är hans barn. I Rom 12:2 skriver Paulus att vi inte ska anpassa oss av världen utan låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar och att vi därefter ska kunna avgöra vad som är Guds vilja. Om skilsmässor mellan människa och Gud också beror på att man lever i världen och av världen så drar jag slutsatsen att det är emot Guds vilja och att hans hjärta måste vara förkrossat.

Världen kommer fortsätta sträva efter att vara i ständig rörelse och förändring men Gud är densamma igår och idag och i evighet. Världens tänk om att sätta sig själv först kommer säkert fortsätta bryta äktenskap men Gud har lovat att vara trofast och älska oss i nöd och lust.
Har Gud lovat att vara trofast då tänker minsann jag också vara det och inte skilja mig från honom. Det vore faktiskt inte riktigt klokt- att skilja sig från kärleken

drömdag

Idag har jag varit sjuk för första gången på säkert tre år. Självklart har näsan varit täppt några gånger under dessa år men idag snackar vi sådär sjuk så att man nästan är oförmögen att ens stå på benen. Det var väl på tiden kanske vissa tycker medan andra är lite mer omsorgsfulla och tänker stackare. Själv måste jag säga att jag har haft det ganska skönt. Med gott samvete har jag kunnat lega på min skuggiga balkong hela dagen och låtit tankarna flyga iväg. Och finns det något bättre än det? Drömma och fantisera ihop lyckliga slut.

Gud är god

I söndags gjorde jag min sista dag på Götabro men också min första dag på något nytt. Gud har under året gjort djupa avtryck i mitt hjärta och liv och jag har fått en lite djupare insikt i vem Han egentligen är och vad det innebär att leva i Guds rike. Jag har verkligen inte ens varit nära att snudda vid hela sanningen men en sak jag förstått är att Jesus oftast går i totalt motsatt riktning mot vad världen gör. Då världen kallar till att göra karriär så är Guds längtan att vi ska frambära ett glädjebud till de fattiga och förkunna befrielse för de fångna. Då världen kallar till självcentrering så kallar Gud till att sätta andra först och att bära varandras bördor. Då världen kallar till kortvarighet kallar Gud till en evighet. Då världen kallar till hämnd så kallar Gud till förlåtelse och kärlek i överflöd.
Just den biten om Guds kärlek är nog den som för mig har varit svårast att begripa men som också är något av det som visat sig tydligast under året. Jag har gått igenom riktigt torra ökenmarker och tvivelperioder men Gud har a l l t i d kommit och mött mig, gett mig frid, vatten att dricka samt en ännu starkare tro precis då jag känt att orken höll på att ta slut. Gud är god och han kommer aldrig en sekund för sent även fast det inom vårat tidsperspektiv kan dröja flera veckor för länge. Han har överraskat mig med hur kärleksfull han är och om och om igen har han fyllt mig så att det vissa stunder har känts som att jag ska explodera av kärlek om jag inte fått chans att uttrycka den i ord eller handling. Det är Guds kärlek till oss människor jag har fått uppleva och velat ge vidare. Både till mina underbara, fantastiska, genomhärliga klasskompisar men också till uteliggarna vi träffat på mötesresor, till missbrukarna på behandlingshemmet i Tjeckien och till livstidarna på kumlaanstalten.. Det finns inte en enda människa på den här jorden som Gud inte vill ha som sitt barn och det är så fascinerande stort och underbart.
Jag saknar helt klart Götabro och alla goa syskon där men samtidigt ser jag jag otroligt mycket fram emot det som väntar härnäst. De små men stora och spännande äventyren som man kan få uppleva i vardagen om man tar på sig villighetens skor..

Amen.