Efter att önskemål har nått mig om att uppdatera bloggen oftare kommer här ett inlägg, relativt tätt inpå det andra, och som dessutom är väldigt mycket längre. För många är det säkert för långt men känn er fria att läsa det ni orkar :)
Onsdag
Efter frukost, morgonbön, PA och ombyte till arbetskläder så fick vi reda på att vi skulle vara lediga framtill dess att vi skulle åka till TC´s barncentret kl.12.15. Vi gladdes åt de ändrade planerna och istället för att plocka sten under en molnig himmel så spenderades timmarna inomhus med en bok i handen. Efter lunch bar det iväg med bil till byn Kralupi där vi skulle ta tåget till Prag, men på grund av sen avfärd, stopp vid bensinstation och felkörning av chauffören så missade vi tåget med cirkus 2 sekunder. Detta orsakade en timmes försenad ankomst till barncentret samt missad introduktion till vad det egetnlnigen var för ställe och vilka barnen var som befann sig där. Vi förstod det dock som att det var som ett slags fritids för barn vars föräldrar inte ”brydde sig om dem”. Åldern på barnen var cirka 6-12 år och sammanlagt var de runt 15 stycken. De tre timmarna vi var där bestod av utomhus- och inomhuslek och en liten andakt. Det var väldigt roligt och jag ser fram emot de resterande onsdagarna vi har här eftersom de kommer innebära ytterligare besök bland barnen. Det är så fascinerande hur roligt man kan ha trots att man talar olika språk.
Torsdag- Vi vaknade upp till solsken och i linne och shorts så fick vi tillsammans med några kvinnliga students och staff, så gräs på åkern vi tidigare plockat sten från. Vid arbetsdagens slut så gick vi, skitiga och solbrända, bort till grannbyn för att köpa glass och godis i en affär som vi hittade i måndags. Vi slog oss ner på en parkbänk och hängde sedan där i ett par timmar innan vi gick de 2 km tillbaka till Postovice för att duscha innan det var kvällsmöte i kapellet.
Fredags
även denna dagen sådde vi gräs men nu var vi uppdelade i olika gruppkonstellationer och på olika ställen. Jag och linnea fick i uppgift att så gräs på ett ställe som vi tidigare fyllt igen ett hål med jord. Då var marken bördig och fin, men nu, två veckor senare var den däremot hård som cement. Vi fick därför använda vår fulla styrka för att med krattor slå sönder marken innan vi kunde så och kratta jorden fin igen. Ännu ett tecken på tjeckernas dåliga framförhållning.
På kvällen var vi bjudna hem till Renata och Dejan (vår tolk som också arbetar på tjejcentret och hennes man som arbetar på mancentret). Dom berättade senare att de inte hade så mycket pengar och levde på marginaler varenda månad. Detta gjorde att de inte hade haft råd att bjuda hem oss tidigare, men med tron på Jesus som försörjare så fick de pengar och de hade råd att bjuda hem oss. Berättelsen var så fin så att vi alla, i alla fall tjejerna, satt med tårar i ögonen när Dejan var klar. Förutom att få höra detta och deras spännande historia om hur de blev ett par så bjöd de på pastasallad krabba och en film som underhållning. Filmen var en animerad stumfilm om djur. Renata och Dejan skrattade konstant såsom vi, men av olika anledningar. Dom skrattade åt filmen, medan vi skrattade åt dem eftersom dom är 30 år och knappt kunde andas för att de garvade så mycket åt sniglar, bin och fjärilar. Det var riktigt kul. Haha.
Lördag
Även denna lördag spenderades inne i Prag. Vi åkte tidigt på morgonen och kom hem sent på kvällen. Detta efter att först missat ett tåg och sedan, en timma senare, hoppa på ett tåg som gick helt galet. Resan hem tog därför 3 timmar istället för 1 och med detta sagt förstår ni säkert att det inte riktigt är vår grej med tåg. Tiden innan denna incident ägnade vi i den vackra gamla stan. Vi åkte upp i ett utsikts torn och käkade på restaurang. Och ja, jag älskar fortfarande Prag.
Söndag
Dagen började med gudstjänst i Prag och denna gång predikade ett amerikanskt gift par som nu håller på att starta upp ett TC-center i Prag. Mannen predikade om Guds godhet och kvinnan i paret vittnade om hennes liv som 16 åring då hon varit med varit med David Wilkersson (grundaren till Teen Challenge) och missionerat bland gatugängen i New York på 50-talet. Allt som sas var så otroligt häftigt och Sui blev så berörd av de gamla minnena hon delade att hon började gråta. Efter Gudstjänsten frågade vi om dom ville komma över på middag under morgondagen vilket de tackade ja till. Efter Gudstjänsten så åt vi lunch, sprang 6 km i iskallt regn, spelade piano och sjöng i kapellet.
Måndag
Under måndagen gick vi tjejer tidigare från jobbet för att kunna baka kanelbullar och broccoli-och skinkpaj till dess att det amerikanska paret skulle komma. Klockan åtta knackade de på dörren och lämnade oss sedan inte förrän klockan 23. Däremellan hann de dra väldigt fantastiska och fascinerade historier om vad som hänt under deras 67 år vid livet och över 50 år som efterföljare till Jesus.
Tisdag
Efter de dagliga ritualerna som frukost, morgonbön och PA så började vi arbetsdagen med att plocka sten från gräsmattor. Arbetet övergick sedan till skrotlyftning då en enorm hög med järn som skulle lyftas in i en lastbil. Arbetet var inte jättestimulerande i sig, men med hjälp av en kamera som man dessutom kan filma tillförde arbetet ändå mycket skratt. Efter knödel-lunch så började det regna och efter en knapp timma hade det uppkommit rejäla vattenpölar. Mitt barnasinne väcktes snabbt till liv och jag kände mig mer eller mindre tvungen att hoppa i den jag fann djupast. Gustav och Linnea var publik och hejarklack och efter några sekunders peppning så hade dom övertalat mig att rulla mig i den. Precis då så kommer föreståndarens son ut och skakar på huvudet. Då vi redan gjort ganska många sjuka grejer så förstärktes nog här bilden av oss svenskar som galna.
Efter en varm dusch blev det promenad med Gurra till affären i Slapanice för att köpa lite gosaker till Linnéas födelsedag och därefter väntade andakt.
Onsdag
Dagen började med sång och presentöppning eftersom det var Linneas födelsedag. Därefter blev det god frukost med yoghurt, tre sorters musli, tre sorters bröd, frukt, jordgubbar o massa annat gott.
Förra onsdagen hade vi ju varit lediga framtill lunch då vi åkte till barncentret i Prag och därför satt vi länge och åt. Plötsligt kommer vår boss/handledare/Fillip in och frågar om vi tänkt vara lediga idag och lite förvånade över frågan svarar vi ja i kör. Han säger ”okej” och stänger sedan dörren efter sig. Vi börjar öva ett drama vi tänkt spela upp för på barncentret och känner oss riktigt nöjda och taggade på att få spela upp det när plötsligt gamla nyheter når oss. Vi ska inte åka till barncentret och förstår nu lite av Fillips reaktion på vår långa frukost. På grund av detta besked så tar vi oss friheten att vara lediga hela dagen och går istället till kapellet och sjunger lite lovsång och delar vittnesbörd med varandra. Under en veckas tid hade vi planerat att överraska Linnea med bio efter barncentret och detta tänkte vi inte låta ändras. Därför åkte vi med tåg in till Prag vid femtiden för att se filmen ”Remember me” som fick oss tjejer att i slutet gråta så mycket att vi började skratta, haha. Den var verkligen fin...eller bara jättesorglig. Jag vet inte riktigt. Ett tips är att se den i alla fall.
Gud välsigne er!
kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar